En seger som betyder mer än andra

En och annan har garanterat tvivlat, men LHC kan fortfarande vinna. 4–1 mot HV gav tre poäng, men betydde mer än så.

Jubel för LHC - och för Sebastian Karlsson som för ovanlighetens skull blev målskytt mot HV 71.

Jubel för LHC - och för Sebastian Karlsson som för ovanlighetens skull blev målskytt mot HV 71.

Foto: JÖRGEN JARNBERGER/BILDBYRÅN

Krönika2020-01-21 21:20
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns segrar som betyder mer än andra. Med tio raka förluster som tungt hängande ok på alla spelare och ledare reste LHC till Jönköping och när bussen rullade tillbaka längs E4-an var det en genomgående känsla av lättnad och nyväckt optimism.

Jodå.

Vi. Kan. Vinna.

Det blev 4–1 och det var absolut välförtjänt efter en stark bortainsats mot i och för sig krampfyllt motstånd, men ändå. LHC var tillräckligt kaxigt och modigt även när det skulle avgöras i slutperioden. Då kom också vinsten som så väl behövdes.

Efter förra besöket i Kinnarps arena, det var alldeles början av oktober, skrev jag i en krönika:

”Det hade varit en sak om man känt att ”äh, det är bara tidigt på säsongen, så vänta bara till det lossnar, då kommer det att hända grejer”. Men. . . nej, jag känner inte riktigt så. LHC-fansen får hoppas att jag som många gånger tidigare har fel.”

Nu vet vi.

Jag hade inte fel.

Men det var onekligen en bra tisdag. Sporten kunde avslöja att Jonas Junland är klar och några timmar senare visade bland andra arbetarna Robin Johansson och Sebastian Karlsson vägen. Kan LHC behålla samma tryck i spelet som i de senaste matcherna borde det här trots allt sluta lyckligt.

Det är och har varit mycket snack om att Linköping HC bygger nytt och att väldigt mycket ska förändras. Men samtidigt som jakten på nytt kontrakt och ny identitet pågår kan jag tycka att det faktiskt inte vore så dumt om man kom tillbaka till det gamla.

Det gäller bara – och det är inte så bara – att hitta ett nytt sätt att göra det på.

När SHL utvecklats och moderniserats har inte LHC hängt med och nu krävs uppenbarligen något annorlunda för att komma ifatt och nå den vision om SM-final som i skrivande stund känns väldigt långt borta.

Minns ni?

LHC var en kaxig uppstickare som på kort tid blev en av de stora i hockey-Sverige, som var nyfiket, innovativt och låg i framkant i sättet att jobba och dra in pengar och som visserligen inte vann, men som spelade dubbla SM-finaler och som mellan 2006 och 2015 var i semifinal eller bättre sju gånger.

Det är ett ruskigt imponerande facit och de som inte var nöjda med det bör nog tänka efter en gång till. Våren 2017 blev det respass redan i kvartsfinal mot Brynäs, men några veckor dessförinnan fanns ändå chansen till serieseger inför sista omgången av grundserien.

Det är inte så länge sen, men det känns som en annan tid.

Det är lätt att konstatera att LHC hamnat i en grop, tappat bort sig själva på vägen och på något sätt glömt bort vilka de har varit. Nu har mycket rätt gjorts utanför isen under senaste dryga året, jag fortsätter att hävda det, men vem tänker på det när det inte presteras som det ska på densamma?

När tunga trion med Mike Helber, Johan Hemlin och Christer Mård försvann mer eller mindre samtidigt blev det för mycket på en gång och klubben har, parallellt med ett framtvingat ekonomiskt stålbad, inte riktigt hämtat sig efter det. 

Nu ska en ny klubbdirektör in och även om han eller hon inte direkt kan påverka hur det ser ut på isen kommer det att krävas någon med ett mycket stort engagemang och driv. Det är betydligt viktigare än en massa hockeykunskap. ”Vi har blivit för mycket mellanmjölk”, sa Roger Ekström, ordföranden, till mig för ett och ett halvt år sedan och ärligt talat är det fortsatt för mycket av samma procentsats.

LHC behöver synas och märkas mer igen, men måste först reda ut den här stormen.

Jonas Junland spelar i Linköping i vinter och de positiva signaler det skickar ska definitivt inte underskattas. En symbolvärvning och personlighet som behövs, som inte har en massa förluster att bära på och bli den spel- och passningsskicklige back som saknats under hela säsongen.

Stadens son och fansens favorit kommer hem och jag tror att han kan leda laget och göra skillnad. På och utanför isen. Hade han inte brunnit för det här hade han valt att avsluta säsongen någon annanstans utanför Sveriges gränser.

Det finns inga garantier för någonting, men kan Niklas Persson & Co trycka på värvarknappen och snarast möjligt även få in någon med målsinne så ökar i alla fall chanserna betydligt att undvika ett kvalfyllt slut.