Jag vet inte hur många mejl jag fick under våren där brevskrivarna tyckte att dåvarande LFC-tränaren Andrée Jeglertz alldeles för ofta spelade med samma spelare, bytte alldeles för lite och alldeles för sällan gav sina unga talanger chansen. I våras användes bara 14 spelare i startelvan, vilket i dagens fotboll nästan låter som något slags rekord.
Förklaringen var förstås de vassa resultaten – men också att Jeglertz inte ansåg att det fanns spelare att byta in för att göra laget bättre.
Med förbättrat skadeläge och spelare in skulle jag säga att det finns det nu.
Vi kan vara överens om att LFC måste vinna fredagsmötet med Häcken för att det ska finnas någon rimlig chans att få fira med guldhattar på om några månader. Det finns en sak som faktiskt talar för en kul höst.
En slagkraftigare trupp än på länge.
Jag har länge varit inne på LFC varit tvunget att värva inför en hektisk höst med fokus på både allsvenskan och Champions league. Mycket handlar förstås om ekonomi och det går inte att förköpa sig på vägen. Men nu har Alva Selerud, Angela Beard och Malin Brenn värvats in och även om det inte hade skadat med en mittfältare till så ökar det slagkraften och ger större möjligheter.
Om det under de senaste åren stundtals varit för stor skillnad mellan startelva och bänkspelare är det mindre påtagligt nu. Räcker det inte till en topp tre-plats i höst är det en stor besvikelse. Med fler som slåss om platserna ökar kraven på match och träning.
Perfekt.
Det behövs och jag inbillar mig att det finns att vinna på att tuffa till sig.
Det blev 5–2 i tjuvstarten mot BP häromsistens och ett antal spelare från startelvan då lär få starta på bänken nu. Däribland Michaela Abam som gjorde succé och var bäst på plan. Och med bara några träningar i benen efter avklarad semester är det möjligt att VM-liraren Stina Lennartsson sitter där också.
Det säger rätt mycket.
Svenske förbundskaptenen Peter Gerhardsson pratar ofta om en startelva och en slutelva och nu ökar de möjligheterna här. Att förändra under matcher och mellan matcher, att byta för att verkligen bli bättre och det är en styrka att ha med sig.
Det kan även innebära spel med olika formationer och bland annat ska erkännas att jag ju är nyfiken på hur det då och då skulle se ut med Cathinka Tandberg och Michaela Abam – en stor och stark, en stor och snabb – tillsammans på topp.
Något säger mig att det skulle kunna vara en vinnande duo.