Precis allt talar för att den mållösa historian mot Eskilstuna spräckte allt vad Europadrömmar heter för LFC. Med fem vinster på 17 matcher hade det varit konstigt annars.
Visst var insatsen mot Eskilstuna riktigt bra, kanske till och med bland de bättre i år rent spelmässigt.
Men om man inte ens vinner när man spelar bra – när ska LFC, i det här fallet, vinna då?
Rosengård och Häcken är i en klass för sig i toppen. Men därbakom, kring tredjeplatsen, är inte de andra lagen så pass bra att chansen till Europaspel ska kännas fjärran långt bort med fem omgångar kvar att spela.
LFC får gärna motbevisa mig. Men med sju poäng upp till trean Eskilstuna – och även Kristianstad och Hammarby framför sig i tabellen – ska det nu till ett smärre mirakel.
Det har varit skador, grus i maskineriet och nyckelspelare som lämnat. Fast jag tycker ändå det går att slå fast att LFC har underpresterat säsongen 2021.
Supportrarna och alla runt föreningen har all rätt att kräva bättre än tolv misslyckade vinstförsök på 17 omgångar.
Kryss vinner varken mycket glädje eller poäng. Det har sällan varit så påtagligt som i måstematchen mot Eskilstuna.
Ineffektiviteten var återigen talande när varken Sofie Bredgaard, Uchenna Kanu eller Nilla Fischer fick in bollen på sina hundraprocentiga lägen.
LFC har hamnat i ett mellanläge och det är dags att börja fundera på vilken riktning som ska tas när andra föreningar bevisligen sprungit förbi.
Kanske räcker det med en tung anfallsvärvning och att yngre förmågor som Anna Koivunen och Sofie Bredgaard fortsätter utvecklas.
Kanske behövs det större förändringar än så.