När Arturo Vidal slöt ögonen under nationalsången och släppte in varenda ton från den röda väggen krävdes en snabb fundering: ”Träningsmatch, väl?”. Vattniga ögon hos bänkgrannen. En match utan poäng men så viktig för så många.
Om det här var en försmak vad som väntar atmosfärsmässigt i sommar – måtte de 80 någonting dagarna som återstår till VM svepa förbi fort. Vidals perfekta smek i krysset.
Ola Toivonens snabba svar. Elegant men på ett helt annat sätt. 1–2 till slut. Knappast orättvist. Sättet som Marcos Bolados dunkade in avgörandet på var avslöjande. Det var mer än ett mål. Ingen bredsida. Inget mjäkigt se-till-att-få-kulan-i-nät-avslut.
Inhopparen pangade in bollen och placerade ett temporärt plåster över en stolt nations svårsmälta öde att stå utanför när övriga världen gör upp.
Vristen ger Chile tröst och hopp. Den ger även Sverige en del att städa upp men framför allt lämnar det Janne Andersson en påminnelse var hans landslag är, varför de är där och hur sårbart hans bygge är om de inte håller sig inom sin stabila ram.
Sverige är i VM. För att de är väldigt bra på att inte vara dåliga. Men straffas om det tummas på den egna insikten och tror att ramen är gjuten av sig själv.
Möjligt att Sverige hade stått pall och inte släppt in det sena målet om inte Sebastian Larsson, Mikael Lustig och Emil Forsberg bytts ut men det är att göra det lite för enkelt. Sverige kommer få slita i sommar.
De är inte favorit i en enda match. De har inte ett överläge på många positioner, Emil Forsberg undantaget. Går Sverige ned sig som de gjorde sista tio kommer Mexico hugga, Tyskland garanterat näta och Sydkorea bli besvärligare än vad de redan är. Om du tror att sydkoreanerna blir en lätt uppgift – tänk om.
Kalla det en väckarklocka, se Chile-mötet som en påminnelse. Det var en perfekt träningsmatch mot ett förstklassigt motstånd. Sveriges spegelbild kommer inte att vara missvisande när det på allvar är dags att samla ihop sig inför vad som komma skall i österled.
Det fanns inget anfallsspel värt namnet men ändå höll det på att räcka till ett kryss. Det är en annan del av Sverige under Janne Anderssons ledning. Det här laget kan få med sig poäng mot bättre lag.
Emil Forsberg är nyckeln. Han har lösningarna vid sina fina, flinka fötter. Om vi är för beroende av Leipzig-proffset? Det är nog så men å andra sidan blir det ett problem först när inte Forsberg levererar.
Nu vet förbundskaptenen hur det känns att förlora hemma. Han vet även att han kommer att ha Robin Olsen och Albin Ekdal med i bilden när det är dags att ta ut premiärelvan i VM. Alternativ som gör Sverige bättre men sladdar den kollektiva ramen spelar det ingen roll. Då kan de inte mäta sig mot de bästa.
Christoffer Nymans säsong var på väg att gå från grå till ljus. ”Totte” har vaknat till liv efter envisa skadeproblem och hittat målet för Braunschweig på slutet. Den här samlingen var lite av sista chansen att spela till sig en VM-plats. Det blir inget spel alls.
Ljumskarna spökar. Nyman har packat väskan och åkt tillbaka till Tyskland. VM-chansen lär därmed vara död. Marcus Berg, Ola Toivonen, Isaac Kiese Thelin och John Guidetti blir Janne Anderssons forwardskvartett.