Sverige har, inte minst med Janne Andersson vid sidlinjen, haft en sÀllsynt förmÄga att bemÀstra möten med sÀmre rankade nationer och som nÄgra slags överlevnadskonstnÀrer ta sig till de stora mÀsterskapen. Vi kan fortfarande fÄ Äka till landet dit ingen borde Äka, men vÀgen dit blev mycket krÄngligare.
SÄ onödigt. SÄ bortkastat. SÄ slarvigt.
Det var en dyster och kall kvalkvÀll i Batumi, semesterorten vid Svarta havet, och Sverige har bara sig sjÀlva att skylla. NÀr det fokuserades pÄ att göra det dÀr mÄlet framÄt förlorades skÀrpan bakÄt. Det var lÀnge full kontroll, det var mÄlchanser sÄ att det rÀckte och blev över, men efter Victor Claessons miss tidigt efter paus hÀnde inte mycket.
à t det hÄllet.
Före avspark hamnade vi i en intressant diskussion pÄ jobbet om det var rÀtt eller fel att starta med Zlatan Ibrahimovic pÄ topp. Med tanke pÄ hur hösten har varit för Zlatan. Med tanke pÄ hur bra Dejan Kulusevski stundtals varit i landslaget pÄ slutet. Med tanke pÄ att det faktiskt blir en annan typ av spel med superstjÀrnan pÄ plan och att spelare som Emil Forsberg riskerar att hamna mer i skuggan nÀr sÄ mycket bollar riktas mot nummer elva.
Nu var Ibrahimovic rĂ€tt bra och en av fĂ„ som faktiskt nĂ€rmade sig normal nivĂ„. Involverad i mycket. Mer rörlig Ă€n i mĂ„nga matcher. DĂ€remot kan man kan klaga pĂ„ rĂ€tt mycket â inte minst ett mittförsvar och centralt mittfĂ€lt som inte höll mĂ„ttet â annat. Bortsett frĂ„n hemmamötet med Spanien har bekymret i offensiven varit tydligt hela hösten: djupledsspelet och löpningarna utan boll.
Det blev brutalt den hÀr kvÀllen.