Klas Östman & Co har under hela säsongen upprepat det nästan som ett mantra. Att se framåt och inte fundera på eller prata om det trista som hände förra säsongen.
Men jag är ledsen, det är en smula svårt att låta bli.
Minns ni?
LHC var på god väg mot slutspel, men vann bara en av tio matcher på slutet och på de sju sista blev det två poäng av 21 möjliga. I papperskorgen med alla drömmar och kvar fanns bara besvikelse.
Slutspel blir det så klart nu. Och av tre förluster har två kommit mot Färjestad och Växjö som är seriens bästa lag och matchen mot Modo kunde ha slutat hur som helst. Fine. Ingen ko på isen (ibland måste man bara få använda sådana uttryck).
Men.
Kan det inte vara så att spelarna som var med då – och det är ganska många i det här laget – omedvetet eller inte börjar få upp sådana tankar i bakhuvudet? Jag tror att risken finns och därför blir lördagsmötet med HV inför fullsatta läktare extra viktigt.
Dels förstås för att förbättra läget i topp sex-jakten (det är bara en poäng till godo nu), dels för att få en efterlängtad vinst på hemmaplan efter senaste månadens bekymmer – och dels för att döda de mentala spöken som möjligen kan ha börjat smyga omkring i korridorerna i Saab arena.
Schas iväg, bara.
Oavsett vad behöver kommas in i slutspelet med en positiv känsla och det är fem omgångar kvar nu. Det börjar dra ihop sig.
Att det inte blev några poäng i Växjö…tja, det var trots allt inte så mycket att säga om. Bättre spel bakifrån för att komma mer samlat och med kontroll in i anfallszon krävs. Och inte minst: mer attityd och attackpsyke. Efter så många försvarsmässiga fadäser mot Färjestad häromsistens var det nödvändigt att hitta någon defensiv hållbarhet värd namnet och möjligt att det var därför som Jesper Myrenberg skickades in i målet.
För att alla verkligen skulle ta det på allvar och ge keepern bästa möjliga stöd. Något bättre var det, men inte bra nog.
Att HV-specialisten Marcus Högberg är tillbaka på lördag tar jag för givet.
Har ingen aning om tungt saknade LHC-kaptenen Oscar Fantenberg satt hemma i tv-soffan och tittade, men om så lättade knappast eventuell huvudvärk.
Växjö gjorde två mål på 26 sekunder när matchen vände under andra halvan av första perioden. Det är fortsatt för enkelt att skapa stora chanser på LHC. Som när Broc Little inte fick pucken ur egen zon, Arvid Aronsson åkte och bytte och övriga inte hade koll på vad som hände bakom ryggen.
Mål.
Det funkar inte mot så här bra lag.