Inte en enda gång under förra säsongen vann Linköping HC mer än två matcher i rad. Nu tog det till tionde omgången innan tredje raka triumfen bärgades och 3–2 mot Växjö smakade förstås mumma. I den här jämna serien – där krislagen varierar från omgång till omgång – är det en nyckel att få till en räcka av vinster för att lyfta i tabellen.
Med tanke på hemmaplan, med tanke på att Växjö ändå inte inlett alltför imponerande och spelade CHL-match i Tyskland så sent som i tisdags kändes det som läge att ta en seger mot vad som ofta varit mardrömsmotståndaren i SHL-hockeyn.
Så blev det efter en ny stark insats.
Det är oändligt mycket kvar, men det var länge sedan som att det fanns så mycket att bygga på så här års.
För nästan på dagen ett år sedan spelade LHC mot Växjö och det kom 4 800 åskådare till Saab arena.
Nu?
5 368.
Det är så klart ingenting som gör att det ska käkas tårta på LHC-kansliet, men något säger det ändå om ökat intresse och som det så ofta brukar heta en högre lägstanivå. Publikmässigt har SHL haft en något trög start och med 6 702 åskådare var LHC till och med trea i publikligan före den här omgången.
Sprang på Carl-Johan Stålhammar, nye klubbdirektören, som verkade hyfsat nöjd med tillströmningen.
Men inte helt.
– Vi har sagt att vi inte vill ha under 6 000 i någon match, sa han.
Målet för hela säsongen?
– 6 300.
Det var länge sedan det var så tydligt hur LHC matchade beroende på situation och läge. Tekning i offensiv zon – in med Markus Ljungh & Co eller Broc Little & Co. Tekning i defensiv zon – gärna in med Christoffer Ehns lina och Oscar Fantenberg på backen. Fjärdekedjan spelade, men inte mycket.
Jag gillar den tydligheten.
Alla roller i ensemblen behöver besättas för att nå framgång och ännu bättre om alla vet vad som förväntas av dem. Som när Lance Bouma nu kom in och startade sin LHC-karriär med att dela ut tre mer eller mindre tunga tacklingar i sitt första byte.
Så kan man också presentera sig.
Så kan man snabbt göra sig populär bland de fans där många för en vecka sedan undrade vad sjutton han skulle göra här.
Det går fort i hockey.
Kvällens bästa i övrigt 1: Marcus Högberg. Jösses, så viktig målvakten är för detta lag. Men det var många som var bra. Inte minst ovannämnde Fantenberg som inte förlorat sedan han kom tillbaka. Markus Ljungh, Christoffer Ehn och Jesper Pettersson inte att förglömma.
Kvällens bästa i övrigt 2: Jesper Petterssons läckra passning till Vilmos Gallo före 3–1-målet.
Jag tror banne mig inte att ens jag hade missat där (å andra sidan hade jag inte tagit mig dit, men det är en annan sak).