Det är lätt att säga att det var bättre förr när det gäller Mjölbys fotboll. Både på herrsidan och damsidan var spelare, ledare och lag på en högre nivå än nu. Det är lätt att bli nostalgisk.
Men samtidigt gäller det att se framåt och göra det bästa av nuet. Man kan i alla fall säga att det 2018 rör på sig i Mjölbyfotbollen. Mjölby AI har släppt den lite tillbakadragna "håglösheten" man känt kring herrlaget de senaste åren och har åter en drivkraft uppåt. Bland annat verkar det finnas en vilja att hitta bra spelare utifrån igen. Gamla spelare från storhetstiden fyller styrelsen och kring den återvändande tränaren Daniel Friberg verkar något bra vara på gång i fyran med både vass och bred trupp.
Samtidigt rör det på sig i lillebror Mjölby Södra där ambitionen också är att gå upp en division. Där är dock snackisen Lundbyvallen, att Toyotas expansion på sikt tvingar klubben att flytta. Jag hör olika åsikter kring det, dels att det kan bli bra med något nytt och med konstgräs, men också att man ska ta tillvara det gamla och att det låter märkligt att företaget vill bygga en träningsanläggning på något som redan är en fritidsanläggning. Både hopp och sorg hör jag i Södraleden.
Sedan har vi Mjölby Turabdin, klubben som är där Södra kanske får flytta, som rör på sig snabbt nedåt, med sämre spets. Men där verkar nedläggningsryktena överdrivna. "Tubbe" vill finnas kvar, även om det landar i sexan. Det bedyrar ordföranden.
Damsatsningen Mjölby FC får till sig bra spelare, men där väntar vi på att det ska sätta sig, nya samarbetet. Sedan kan det säkert finnas en bra bas, för till och med toppkamp i tvåan.
Framför allt har Mjölby kommun det bra med konstgräsanläggningar, vilket jag tycker borgar för att det kan bli bättre fotboll på många plan de närmaste åren på orten.
En bra vilja i klubbarna och bra planer gör att lag kan avancera i divisionerna igen.