Nicola Bishofberger och Josef Rypar har ofta fått kritik för sitt sätt att spela. Med små marginaler som mer än en gång gett mål för motståndarna.
Nu valde tränaren David Gillek att spela dem tillsammans, mot mästarna Falun, och det var nog fler än jag som höjde på ögonbrynen.
Men vilken succé det blev. Det ska Gillek hyllas för.
Båda gjorde sina bästa matcher i Libk-tröjan och lyckades kombinera ett aggressivt och uppoffrande försvarsspel med fyndigt och påhittiga offensiva utflykter som blev ständiga hot mot gästernas mål.
Lysande. Betyget är lika enkelt som givet.
När man lyckas slå mästarna Falun är det många som är bra. Det är liksom en förutsättning. Förutom ovannämnda backpar måste målvakten Leo Torell Hagström lyftas fram för sitt mogna spel, Oskar Hovlund för sitt fantastiska solomål till 1-0, Filip Samuelsson för att han snart borde vara en man för landslaget, Olle Abrahamsson för att han är en pånyttfödd spelare med vasst skott och Jesper Alm för sin tyngd och disciplin i förstakedjan.
Har jag glömt nån? Har jag säkert. Som Simon Palméns härliga dragningar i spel fyra mot fyra och Martin Karlssons lyft när han fick spela inför den publik han nog saknat mest av alla. Och Oskar Seths härliga avslut som gav 5-4.
Så.
Vad vinsten betyder vet vi inte förrän laget också lyckas vinna mot lag man ska besegra. Utan att plocka förväntade poäng är man inget lag för slutstriden om final och medaljer.
Man får inte glömma det.