Det är väl lika bra att jag fortsätter att köra med dumstrut på. Att en vanligtvis ambivalent tyckare som undertecknad inte kan lära sig att hålla käften. Här hade jag i ett svagt ögonblick skrivit att Linköpings HC minsann skulle fixa guldfest till våren och ni vet ju alla hur det slutade.
Nu sitter jag på Finnvedsvallen i Värnamo och funderar på om jag ska behöva ompröva mina tankar om att Åtvidabergs FF faktiskt har ett lag som ska vara med och slåss högt upp i superettan.
Nej.
Med en dåres envishet väntar jag med det.
Detta sagt:
Man kan säga att det var svårare att missa för Emil Bellander att göra 1–1 mot slutet av första halvlek, man kan säga att det var en tveksam (förmodligen rent felaktig) straff till 0–2 strax efter – men man kan framförallt inte säga annat än att det var en usel ÅFF-insats i premiären.
Kalla det för kollektiv kollaps, eller vad ni vill.
Något positivt?
Tja, det är 29 matcher kvar och det kan omöjligen bli sämre.
Alltid något.
De inledande matcherna behöver inte säga så mycket om resten av säsongen. Det kan vara bra att komma ihåg, både när det går bra och när det går dåligt. Av förståeliga skäl blir det alltid mycket fokus på just premiären, men det är ytterligare 87 poäng att spela om.
Men det här var garanterat en rejäl premiärsmäll som kändes och som förmodligen gav stukat självförtroende. Konstigt vore det annars. ÅFF fick något att tänka på och det måste ha varit länge sedan som målvakten Gustav Jansson tvingades vara så flitigt sysselsatt. Det noll koll bakåt och noll fart framåt.
Med Ammar Ahmed borta och Fredrik Holster på skadelistan saknas viktig kreativitet på mitten och då blir det ännu viktigare att hitta fram längs kanterna. Det satte Värnamo den här gången effektivt stopp för.
Nåväl, superettan är en lång och krävande serie och jag tycker att ÅFF – med hjälp av ett antal externa finansiärer, om jag fattat saken rätt – faktiskt byggt ett bredare och bättre lag än i fjol.
Problemet?
Organisationen är ännu inte i närheten av samma nivå. Utan den grunden rasar till slut bygget ihop. Ett fåtal anställda utöver spelare och ledare räcker inte för att på sikt etablera sig bland Sveriges 20 bästa lag.
Det må på sitt sätt vara en struntsak, men det blev ändå väldigt tydligt när jag tog en sväng förbi träningen på Kopparvallen i fredags och noterade att Andreas Thomsson inte var med.
Om han fått ledigt?
Inte alls.
Någon var tvungen att ta bilen till förbundskansliet i Solna för att åka upp med en övergångsanmälan och då fick det bli assisterande tränaren.
Så där finns ett stort jobb som måste göras.
Också.