Det är en spelartyp som jag har saknat hos LHC. Det är den klassiska kaptenen som inte bara är en ledare utanför isen utan också på isen. Det har funnits i Skellefteå i form av Jimmie Ericsson under hans glansdagar och det finns i Frölunda i form av Joel Lundqvist. Rutinerade spelare som gör mål i viktiga lägen men samtidigt leder laget både på och utanför isen. Under LHC:s möte med Djurgården var det fullt ös från start och i flera matcher har Linköping börjat bra men ändå inte fått utdelning. Men nu klev Niklas Persson med C:et på bröstet fram och visade upp rollen han ska ha. Han ska leda laget och vara just den personen som banar väg åt resten av spelarna. För när väl nollan är spräckt behöver han inte vara den som öser in målen. Däremot ska han leda laget mot en vinst när chansen finns. Man brukar säga att för många kockar inte blir någon bra soppa. Det är något jag kan applicera på ett lags ledarskap också. Det får finnas karaktärsspelare som gör många mål men det kan bara finnas en kapten.
Det finns en annan spelare som ska vara som bäst när laget behöver det som mest – och det är målvakten. När Jonas Gustavsson klev in i SHL höjdes han till skyarna som ett av de bästa nyförvärven i serien. Det pratades mycket om tidigare meriter och hur bra han har varit. Men i mina ögon kan ingen spelare leva på gamla meriter, man måste bevisa att man är bra just nu. Jag saknar den där höga lägstanivån som Gustavsson ska ha. När LHC leder med 4–0 och är på väg att stänga matchen kan inte ett monster släppa in ett skitmål. Djurgården får energi och sätter sedan 4–2, och helt plötsligt är det match på nytt. Det skapar en stor osäkerhet och trots att han var stabil i övrigt under matchen är det det dåliga ingripandet som sätter spår. Under den här tiden på säsongen är det läge att kliva fram och våga storspela i 60 minuter och helt enkelt ta det otagbara.
På samma sätt som Niklas Persson ska vara en kapten som visar vägen ska Gustavsson vara ledaren i försvarsspelet. Missförstå mig rätt. Jag tycker inte att han har varit dålig. I 2–0-matchen hemma mot Skellefteå briljerade han och har hjälpt laget till vinst i flera matcher.
Men. Han har inte varit så exemplarisk som jag hade hoppats på.
Matchen då?
7841 i publiken och ett bra tryck på läktaren. Fysiskt spel, snygga och många mål, bra spelkombinationer och mycket utvisningar. Almen Bibic fick göra sitt andra mål på tre spelade matcher. En onödigt spännande avslutning för LHC:s del. Men efter den här matchen är det ändå en sak som är säker: sport är bäst live.