Nu ska jag inte för ett ögonblick påstå att jag särskilt ofta lägger pussel med tusen bitar eller så. Det vete sjutton om det överhuvudtaget ens har hänt. Tveksamt. Men jag kan tänka mig känslan när alla bitar är lagda. ...och den sista av någon märklig anledning fattas.
Det måste vara ungefär som att bygga ett hockeylag. Tålmodigt lägga bit för bit, men även de sista måste passa och göra pusslet komplett. Annars blir det inte bra. Skrev för någon månad sedan om att Linköpings HC skaffat sig bredden, men behöver fixa till toppen och få in en Mr X och Mr Y.
Vad som hänt sedan dess?
Tja, Mr Z (vi kan kalla honom Mark Zengerle) har kommit in.
För tillfället råder – i väntan på besked från framförallt NHL och KHL – relativ stiltje i det som brukar kallas för silly season och ett och annat SHL-lag säger sig till och med vara klar med lagbygget inför den säsong som komma skall.
Ni har kort om läget i klubbarna i artikeln här intill
LHC har kommit en bra bit på vägen, men är inte framme.
Än.
Det är möjligt att jag har för mycket av Mr Bister i mig, men nog finns där frågetecken.
Man kan säga att den gångna våren, med SM-guld till HV 71, mer än något annat visade att du kan komma påfallande långt med ett brett lag som kan pumpa på med fyra starka kedjor. Men jag kommer inte från tanken att LHC skulle behöva tillföra en vassare spets. Dels för att ta sig till slutspel på en gynnsam placering, dels för att faktiskt lyckas när man väl är där.
Det är som bekant dags för det nu.
Det är en rimlig tanke att fler får dela på målen, men det är ofta lättare sagt än gjort. Därför måste Fredrik Emvall, general managern, hitta rätt med det som ännu inte är klart. Med en vass målskytt och gärna med en tung försvarare därtill.
De sista pusselbitarna kan bli dem som avgör hela säsongen.