Det ska sägas direkt.
När jag under första halvan av säsongen såg Linköping HC halka runt utan bett och struktur kunde jag inte drömma om att det skulle ut så här.
Det är så mycket som har blivit så mycket bättre.
Med tanke på motståndet med formstarkt topplag på bortaplan skulle jag rent av påstå att lördagsinsatsen i Ängelholm var en av säsongens spelmässigt vassaste. Det som saknades var effektiviteten framåt och att det till nästa säsong behöver spetsas med en och annan målskytt värd namnet har jag tjatat om länge nu.
Ni vet vad jag tycker där.
Sen måste också nämnas att det där med att avgöra på straffar har växt ut till något som slags komplex. Om jag inte i hastigheten räknat fel har LHC vunnit EN av de fjorton senaste straffläggningarna under de senaste säsongerna. Det säger allt. Tänk så många poäng som gått förlorade och tänk vilken skillnad det varit med bara några poäng till i vinter. Nu fick vare sig Broc Little eller Joe Whitney lägga någon straff och med tanke på historiken kan jag förstå att andra gavs chansen den här gången.
Men när det gick till extrastraffar kan jag tycka att åtminstone någon av dem borde ha fått ansvaret.
Bert Robertsson, tränaren, talade efteråt om hur laget varit så ifrågasatt under säsongen, men att det byggt en stark karaktär. Jag håller med. LHC ska ha respekt för förvandlingen och med fler insatser som den här hade läget varit något helt annat. Men bara för att mycket positivt har hänt på sistone är det viktigt att inför nästa säsong se till helheten.
Blir det inte slutspel, och det tror jag inte att det blir, är det inte godkänt.
Oavsett hur det sett ut under senaste månaderna.
Nu är det sju poäng till Växjö och även om inte tåget gått så har det ändå startat upp motorerna där på perrongen. Man kan sucka över det och konstatera att LHC förmodligen vaknade för sent, men med tanke på hur det länge såg ut har ändå bevisats en hel del.
Två poäng på två matcher nu borde ha varit mer, men är det några tapp som Robertsson & Co säkert funderar över så är det matcherna mot jumbon Oskarshamn. En poäng av nio möjliga så här långt. . .det duger inte. Punkt.
Jacob Johansson hade oväntat lite att göra mot Rögle, men har gjort det bra efter Jonas Gustavssons skada.
Problemet?
Roman Will, kollegan på andra sidan, var ännu bättre.
På tal om förvandling:
Vem trodde att Adam Ginning hade det här i sig i höstas?'
Men bäst mot Rögle var Jarno Kärki.