Utökade restriktioner och maximalt 500 åskådare, meddelade statsminister Magdalena Andersson häromdagen och runt om i idrotts-Sverige hördes en kollektiv suck med lika delar oro och besvikelse. ”Drömmen om att bygga eget kapital denna säsong gick just upp i rök”, sa LHC-ordföranden Roger Ekström spontant när vi hade kontakt strax efteråt.
Det finns viktigare saker i livet än idrott i allmänhet och elitidrott i synnerhet.
Självfallet är det så.
Men det här tog hårt.
”Det är en ekonomisk avgrund som vi återigen ställs inför”, sa Färjestads vd Stefan Larsson till Aftonbladet. ”Det krävs jätteuppoffringar”, sa Frölundas ordförande Mats Grauers till GP.
Detta alltså sagt av representanter för två SHL-klubbar med kassakistor som LHC bara kan drömma om. Färjestad har en bra bit över hundra miljoner på banken, medan LHC har kvar fem efter fjolårets besvärligheter. Som om inte särskilt många år måste ha tredubblats för att ens få vara med.
Det här var säsongen som skulle generera ett rejält överskott för att fylla på kapitalet och nu är risken uppenbar att den slutar med minus. Igen. Pandemin slår mot alla, men allra hårdast mot de svaga. Det gäller även inom idrotten.
”Exakt vilka konsekvenser detta får för oss är svårt att säga redan nu. Jag förutsätter att det kommer ett stödpaket till de branscher som nu återigen i princip får näringsförbud”, sa Roger Ekström.
Jag förstår att han och många andra är oroliga och det är knappast fel att prata om en kamp för överlevnad. Många är nära smärtgränsen när intäkterna försvinner - och det kan också gå ut över barn- och ungdomsverksamhet. Det gör läget mer komplext än vad de allra flesta tror. Det är på allvar, det är på väg in i den ekonomiska väggen.
Igen.
Vi har tidigare skrivit att LHC med bara de närmast sörjande på plats i arenan förlorar uppemot en miljon kronor per match. Jämfört med en restriktionsanpassad budget blir inte tappet fullt så stort, men om jag fattat rätt landar det på ungefär halva den summan. Det är nio hemmamatcher kvar och då blir det många miljoner som försvinner.
Sen finns en annan del som inte heller ska underskattas. Vad får restriktionerna för betydelse på sikt? Hittar folk nya saker att intressera sig för? Hur många stannar hemma i tv-soffan framöver? Hur många sponsorer väljer andra sätt att synas på?
”Långa uppehåll förändrar vanor”, säger Mats Grauers och tyvärr för idrotten, jag tror att han har rätt.