”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat.”
Nej, det är inte jag som kommit på det.
Det är Albert Einstein (det ska erkännas att jag aldrig trodde att jag skulle nämna hans namn i en ishockeykrönika).
Men det var lite så det kändes inför LHC:s omstart mot Brynäs i SHL-hockeyn.
Nu efteråt?
Känns ungefär samma.
Jag vet inte vad ni säger, men av de skakiga tv-bilderna från Gävle att döma var det för mycket som såg ut som förut. Slarviga inslag i egen zon, för många missade passningar och för lättviktigt anfallsspel. Det kan vara tufft att erkänna, men LHC räckte inte till. Den här gången heller.
Om du skärskådar matchen igen finns säkert saker som var bättre, men oavsett vad lyste lik förbannat 5–2 på resultattavlan.
LHC skulle spela raskare och rakare, men som Adam Hofbauer uttryckte det i en intervju efter andra perioden:
"Vi kan inte hålla på att mysa runt mål och passa bort lägena, vi måste spela rakare och ta pucken till kassen. Vi spelar för soft, måste vara hårdare och rakare. Ner med skiten och ta pucken till kassen, det är där målen görs."
Sagt och inte gjort.
Till en början tyckte jag ändå att det såg lovande ut. Tidigt mål och positiva indikationer från två av tre nykomponerade kedjor. Men så kastade William Worge Kreü bort ett uppspel och några sekunder senare satt 1–1-pucken bakom Christian Heljanko. Charle-Édouard D'Astous blev tvåmålsskytt och Brynäs nyförvärv har varit allt det som för många av LHC:s diton inte varit.
Tabellen ljuger inte (den gör sällan det). LHC har den placering man förtjänar. Det går inte längre att prata om att det här laget är så mycket bättre och jag börjar mer och mer luta åt att topp tio och en möjlig omväg till slutspel känns som ett rimligt mål i vinter och vår. Det är väldigt mycket kvar, men tendenserna i spelet har inte visat något annat under hela hösten.
Det är det som oroar mest.
"Vi måste göra saker annorlunda", sa Klas Östman, tränaren, när vi pratade om häromdagen. "Och ni måste få utväxling på förändringarna", sa jag. "Ja, annars är det jobbigare", sa han.
Nu kan vi snart vara där.
Med en dåres envishet hävdar jag ofta att det borde vara mer fokus och ansvar på spelargruppen när resultaten inte kommer. Många väljer annars den enkla vägen och tycker att tränarna ska få sparken. Efter den oväntat skrala hösten är jag övertygad om att diskussioner fördes i LHC-ledningen inför uppehållet, men beslutet blev att göra ingenting.
Inga förändringar.
Samma tränare. Samma spelare.
Det är också en tydlig signal till spelarna. Nu är det de här premisserna som gäller. Nu är det upp till er att vända den negativa trenden. Gör det ni har betalt för.
Punkt.