Vi har alla våra böjelser. Häromdagen roade (nåja) jag mig med att ta en titt på poängligan i SDHL-hockeyn. Jag var tvungen att kolla en gång till. Nog visste jag att de utländska importerna dominerade stort. . .men så här stort?
Nja.
Hade jag inte riktigt trott.
Bland de allra bästa, absolut, men inte även så långt ned på topplistan.
Eller vad sägs om det här: av de 25 bästa spelarna i poängligan (LHC-bekantingen Kennedy Marchment, nu i HV, toppar) finns fem svenska spelare. Fem. Övriga är från Kanada, USA, Finland, Tjeckien, Schweiz, Österrike, Danmark, Norge och till och med Nederländerna (!).
Det paradoxala i sammanhanget att världens förmodligen bästa hockeyliga finns i Sverige – vars landslag rasade ur A-VM och på grund av coronaviruset ännu inte fått någon chans att ta sig tillbaka.
Samtidigt tycker många att det är alldeles för många utländska lirare i SDHL och inte minst i LHC, där det i de tre ordinarie formationerna mot AIK fanns fyra spelare med svenska pass. Inte ens en hel femma. På ett sätt förstår jag naturligtvis problematiken. Det är väl ingen som inte gärna ser stjärnorna glänsa, men däremot kan man ju tycka att åtminstone fler breddspelare borde kunna hämtas på betydligt närmare håll. Frågan är om de finns. Tveksamt.
Jag vet att LHC har som långsiktigt mål att bygga mer från grunden, med fler egna spelare och mer samarbete med övriga klubbar i närområdet. För att stadigvarande öka intresset är det rent av nödvändigt. När det blir SM-guld om tio år (?) ska mer än halva laget prata östgötska.
Men här och nu:
Vad hade LHC varit utan sina utländska spelare? Vad hade SDHL varit utan sina importer?
Så mycket sämre. Så mycket tråkigare.
Ishockeyns allvetare Leif Boork har med ojämna mellanrum ondgjort sig över att de utländska spelarna i högsta serien är så många och så framträdande. Samtidigt: vad är alternativet? Är det ens möjligt att med gällande arbetsrättsliga lagar införa en begränsning? Hur många vill att 14-åringar ska lira i SDHL? Då är det upp till klubbarna att ta sitt ansvar med att öka den blågula satsningen och inte minst lägga mer fokus och pengar på ungdoms- och juniorverksamheten. Det är där det måste börja.
Hur matchen gick? LHC vände snabbt 0–1 till 3–1 i andra perioden efter mål av Moa Wernblom, Emelie Kruse Johansen och Carly Bullock och hade sedan koll på läget. Det blev 4–1 till slut och därmed bara en poäng från tredjeplatsen.