Brynäs har sparkat sin tränare, Oskarshamn har sparkat sin tränare och Leksand kommer snart att sparka sin tränare (?).
LHC?
Kommer inte att sparka sin tränare – och det gör man alldeles rätt i.
Efter varje förlust brukar det komma något mejl om att Bert Robertsson borde få lämna, men LHC har sedan länge gjort klart att det inte kommer att bli några förändringar på ledarsidan. Jag gillar det. Det skickar tydliga signaler om att ”vi tror på er, det är ni och inga andra som ska fixa det här”.
2–3 i lördags var ett bakslag som med mer attack från start kunde ha undvikits, Skellefteå var inte bättre än så, men tittar du på de nio matcher som spelats på andra sidan nyår finns där ett tydligt mönster. Visserligen sex förluster, men samtliga med uddamålet och med poäng i fyra av dem. Över tid borde en sådan utveckling betala sig, om man nu ska tro på det där med statistik.
Alla jobbar hårt för varandra, jag får alls ingen känsla att det i båset står en tränare som har tappat omklädningsrummet och med tanke på tabelläget kan jag tycka att LHC rätt ofta ser ut att nästan må oförtjänt bra. Det är alldeles för tidigt för att blåsa faran över, men sköts korten rätt ska det inte behöva bli en direkt avgörande och otäck match mot Oskarshamn i sista omgången.
Så bra är trots allt det här laget.
Så bra är inte de andra lagen.
Däremot:
Oavsett hur den här säsongen slutar måste det byggas nytt och starkare. Den krassa sanningen är att många behöver bytas ut för att nå dit man vill. Det kommer att krävas tuffa beslut och att även spelare med gällande kontrakt får lämna. Men för att få ut mer av det här laget behövs bättre spelare som i sin tur gör att fler spelare hamnar i rätt roller.
När LHC spelade dubbla SM-finaler var nuvarande general managern Niklas Persson tredjecenter bakom Tony Mårtensson och Joakim Eriksson.
Det säger rätt mycket om hur starkt det laget var.
Och då kommer också resultaten.
Till kommande säsong måste mer pengar placeras i lönebudgeten för att helt enkelt göra laget bättre. Är det någon lärdom som kan dras redan nu så är det att det är på toppen som det behöver förstärkas. Det skriver jag inte för att det blev stryk i Skellefteå, det skriver jag för att det sett ut som det gjort sedan i höstas.
Jaakko Rissanen är ett exempel.
Kontraktet går ut i vår, men jag hade absolut försökt att förlänga. Men inte som förstacenter. Det är att tro och kräva alldeles för mycket. Av övriga med utgående avtal borde absolut läggas kraft på att behålla Olle Lycksell. Eddie Larsson likaså, kan jag tycka. Spelare som Joe Whitney och Sam Lofquist kan diskuteras.
Men totalt sett blir det mycket nytt.
Det måste bli det.
Bert Robertsson tycker inte att det behövs att få in något mer i det här laget, men även om mycket sett bättre ut på slutet hävdar jag fortfarande att det saknas en vass offensiv kraft. Om inte annat syntes det tydligt under första perioden i Skellefteå där tre numerära överlägen knappt gav någonting konstruktivt framåt.
Man skulle kunna säga att det var där som matchen gick förlorad, men samtidigt var det förstås de två baklängesmålen i den andra som blev avgörande. Spelmässigt var det inte så stor skillnad, frågan är rent av om LHC totalt sett inte var bättre, men hemmalaget var effektivare och starkare framför båda målen.
Det avgjorde.
Det var för många utvisningar som kändes onödiga och var det något jag saknade i övrigt så var det attackmentaliteten in på mål. Det blev betydligt bättre under slutperioden, men det var inte tillräckligt och därmed missad chans att förbättra läget i bottenstriden.
För att sammanfatta: det var en okej insats, men okej var inte nog för att vinna mot ett desperat lag som inte vunnit på länge.
En sak till:
Spelar ingen roll om han spelar i Växjö eller Skellefteå. Tuomas Kiiskinen gör alltid mål på LHC.
Alltid.