Det är rätt många år sedan som jag följde IFK nära, men jag kommer inte från känslan att det känns sorgligt.
Det finns bara förlorare i den här soppan.
Det är klart att det finns viktigare i saker i världen än bandy, men att kommunen under så lång tid inte fått upp fyra väggar och ett tak är inget annat än ett fiasko. Mer än något annat är det ett underbetyg deluxe till Motala som stad. Skämskudde på inför öppen ridå.
Jag kan ju tycka att klubben väl mycket målat ut sig själv till martyr, men förstår att det måste kännas hopplöst att ständigt se konkurrenter få helt andra förutsättningar. Att nostalgiskt låta tiden stå still är sällan en framkomlig väg. Bandyn ska inomhus, så fort som möjligt och så mycket som möjligt. Men är det lösningen på allt?
Tror jag inte ett dugg på.
Kommunens usla hantering av hallfrågan innebär dödsstöten för en elitsatsning. Åtminstone för nu. Det har möjligen känts som ett tomt hot, men nu sätter klubben ned foten. Det går inte längre. Förbundet vill inte heller ha några lag som spelar ute och är på väg att få som man vill. Grattis till det. Eller vad man nu ska säga.
Vi som var med om de stora åren glömmer inte. Det var folk, det var fest och det slutade med SM-guld. Det var över 8 000 åskådare mot Boltic och jag stod på en snövall bakom ena målet och såg inte mycket alls.
I vårt arkiv hittar jag en text som jag själv skrev om en gemensam arena för bandy och speedway i Motala. För snart 20 år (!) sedan nu.
Hm.
Jag tror banne mig att Linköping hinner före med bandyhall.