Förra gången jag var i Borlänge och såg Linköpings FC spela fotboll mot Kvarnsveden var det blött, kallt och rått. Det var en vårdag, men jag satt med alldeles för lite kläder på läktaren och försökte med stelfrusna fingrar rapportera om hur topplaget bara var några minuter från att förlora poäng mot en nykomling som ingen knappt ens hört talas om.
Det ska bli kul att åka dit igen.
Nu var det söndagen som hade kunnat sluta med firande och guldhattar på i Linköping, men segern mot Kristianstad var inte tillräcklig när Rosengård samtidigt tog poäng i Göteborg. Avgörandet får vänta till i Borlänge om några veckor. Det är bara några landskamper som ska spelas först.
För det är ju förstås ett alldeles bra läge för att inte ta vara på. Det måste OS-snubblas à la Susanna Kallur på upploppsrakan för att det inte ska sluta lyckligt och jag läste hur Rosengårds tyska Anja Mittag kallade det för omöjligt redan inför helgens matcher. Nu är det om möjligt än mer omöjligt. Kvarnsveden har makalösa målsprutan Tabitha Chawinga och på bortaplan är det inte en match som vinns 99 gånger av 100. Men att avståndet på nio poäng ska tappas på tre matcher. . . nej, det är klart att det är lika klart som att det inte snöar på midsommarafton.
Det är så klart ingen som vill jubla åt ett ännu inte vunnet guld redan nu, men när allsvenskans övre halva totalt sett tappat i kvalitet – ett helt lag med toppspelare har lämnat för klubbar utomlands och ekonomiska medel saknas för att värva utländska spelare av samma klass – är det bara LFC som hållit klassen.
Utan tränaren och offensiva spetsen från ifjol gick inte laget in som favorit i våras.
Nu?
Med vassa sommarvärvningar samtidigt som Rosengård sålt av det bästa man hade (och kommer Lotta Schelin ens tillbaka?) är det ingen tvekan vem som har den bästa truppen. På papperet och på planen. Ibland behöver inte den idrottsliga logiken vara svårare än så.
Kim Björkegren, tränaren, är nära att bli den kanske allra största vinnaren och hade stor del även i söndagens framgång. Som när han tog beslutet att satsa på Kristine Minde som central spets på bekostnad av formsvaga skyttedrottningen Marija Banusic.
Sen tog det inte mer än tio minuter innan Minde, från egen planhalva, sprang ifrån alla och alla och satte så viktiga ledningsmålet. Sedan blev hon mittback också och jag skriver det igen: norska landslagstjejen är så bra och så viktig att hon måste behållas.
Det var inte mycket som var bra när krampen slog till mot Kristianstad, men resultatet var det och allt annat var ointressant. Det är just sådana vinster som krävs och som som ger guld. 1–0 ger lika många poäng som 4–0.
Redan på måndagen är det lottning till åttondelsfinalerna i Champions league och LFC kan få möta Lyon, Wolfsburg, Barcelona, Manchester City, Brescia, Slavia Prag eller Sparta Prag.
Det allra bästa motståndet får gärna vänta.
Men nog skulle det vara lite kul med Barcelona?