Hallå där. Är det någon som känner sig manad att analysera vad som utspelade sig i Saab arena? Märkligare match var det ett tag sen jag såg. Snacka om hela havet stormar.
Det ska sägas direkt att det inte minst moraliskt var starkt av LHC att med fem raka förluster hängandes över axlarna få till en sådan här vändning. Från uträknat till efterlängtad segersång, från 0–3 till 6–3. Det är starka papper. Oavsett motstånd.
Det går att prata hur mycket som helst om vad som behöver göras och vad som behöver bli bättre, men en sak kommer man inte ifrån. För att det här ska sluta lyckligt måste de bästa spelarna vara bäst och den här gången gjorde Broc Little tre mål, Ty Rattie svarade för tre assists och Linus Hultström noterades för tre poäng.
Bra där.
Det är precis så det ska vara.
Fem mot fyra var bäst i serien i fjol, men har varit för svagt tidigare under hösten och nu blev det efterlängtad islossning.
Bra även där.
I sammanhanget ska också sägas att ett mentalt sargat Malmö läckte som ett såll och måste ha slagit något slags säsongsrekord i taskiga utvisningar i offensiv zon.
Det fanns säkert en och annan som tyckte att det här var höjdarunderhållning, men som den försvarsvurmare jag är har jag en smula svårt att gå igång på den här typen av matcher med misstag till höger och vänster. Det är sällan man ser det i en så strukturerad liga som SHL oftast är.
Detta sagt: att göra sex raka mål och komma tillbaka på det här sättet var imponerande. Det finns bättre lag än så här som hade dukat under av mardrömsstarten.
Det tog inte ens fem minuter innan 0–2 lyste på jumbotronen i Saab arena och för LHC såg det riktigt illa ut med utebliven markering och öppna ytor. Marcus Högberg släppte in tre mål på sju skott, men det var så tamt framför eget mål att LHC tillfälligt seglade upp som en kandidat till Nobels fredspris.
Där och då var det som om hela Linköping tyckte att Klas Östman skulle få sparken, men den här gången ska faktiskt tränaren ha beröm för vad han sa i tidiga time outen för det hände något där. Sedan blev det så sakteliga mycket bättre samtidigt som Malmö blev mycket sämre och då blev det stor skillnad till slut.
Man ska akta sig för att dra några långtgående växlar i början av oktober, men säg så här.
Det här borde både ge en energiboost och en påminnelse om vad som krävs. Stryk mot Malmö och det hade varit krisstämpel, nu blev det seger och garanterat en helt annan känsla ombord på bussen till Timrå.