Det på sitt sätt mest enerverande med idrottens alla klyschor är att de stämmer så bra. Klart som fasen att det ofta är små marginaler och att det kan vara bra att ta en match i taget. Eller att bollen är rund och pucken är platt.
Däremot har jag aldrig riktigt förstått det där med att det aldrig ska ändras i ett vinnande lag. Är det inte i själva verket tvärtom? Att det kan vara bra med en och annan smärre förändring även där för att utvecklas ytterligare?
Jag tror att Marcel Müller kan bli bra och nyttig för LHC.
Men det är ingen tvekan om att klubben tar en kalkylerad risk som värvar honom.'
Vi vet alla att LHC har gått sanslöst bra under 2017 med elva segrar av tolv möjliga. Vi vet alla att något per automatik händer i en grupp när ett nytt ansikte kommer in. Det blir en ny personlighet i omklädningsrummet, dynamiken kan påverkas och det kan bli ett nytt sökande efter roller.
Kortsiktigt kan det påverka resultaten både positivt och negativt. Det är ingen som vet förrän efteråt. Fungerar Marcel Müller i laget tror jag att det på längre sikt (vi kan också kalla det för slutspel) är en typ som LHC behöver, som tillför något som saknats eller åtminstone funnits för lite av.
Jag gillar också när Dan Tangnes, tränaren, säger:
”När vi blev av med Niclas Bergfors var det viktigt att visa för killarna att vi inte säljer bort säsongen utan verkligen fortsätter att jaga framgångar.”
Och:
”Han var eld och lågor över att komma hit. Det är inget stort ego som förväntar sig att allt ska handla om honom eller att han ska få en massa speltid.”
Jag skrev i bilagan före seriestart i höstas att det skulle behövas en stark backvärvning under säsongen och att det saknades en forward för riktigt tung slutspelstrafik.
Check, check.
Först Anssi Salmela, nu Marcel Müller.
Något säger mig att LHC väljer att satsa på en egen version av ”Legion of Doom” med tungviktarna Marcel Müller (96 kilo), Niklas Persson (93) och Emil Sylvegård (98) i samma kedja. Håller bara tempot blir den garanterat jobbig att möta.
Om man nu för ett ögonblick ska leka Mr Bister och leta efter frågetecken är det svårt att inte fastna på utvisningsstatistiken. Med sin storlek och tuffa stil kommer Müller att få testa kvaliteten på träbänkarna även i svenska utvisningsbås. Känslan är att blir du straffad i DEL, så blir du det definitivt i SHL och det får inte bli för mycket.
Både i USA och Tyskland har det blivit ett och annat slagsmål och sånt straffas betydligt hårdare här.
I syndabåset vinns inga matcher och framförallt inga SM-guld.
Det är en klyscha som stämmer rätt bra den också.