En sak vet vi inför utdelningen av Diamantbollen på fotbollsgalan om ett par veckor. Redan här och nu vågar jag slå fast att vinnaren har spelat i Linköpings FC.
Vem det blir?
Vet vi inte.
Vem det borde bli?
Känns givet med Kosovare Asllani.
Det finns absolut både goda och tänkbara alternativ. Du har Hedvig Lindahl, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Stina Blackstenius. . . men i min bok finns ingen som slår ut nygamla LFC-stjärnan. Engelsk mästare med Manchester City i våras. Svensk mästare med Linköping nu. En större och mer central roll i landslaget utan Pia Sundhages tvångsförvisning ut på en kant. Och ingen kan påstå att det varit något landslagsår att minnas där så många andra imponerat.
Asllani har givit allsvenskan nödvändig stjärnglans och spelat en viktig roll på vägen mot guldet. I ständigt bistra ekonomiska tider borde LFC utnyttja henne ännu mer i marknadsföringen i framtiden. Det var en spelare som lämnade klubben för ett antal år sedan. Det var en annan spelare som kom tillbaka. Med bredare register, med ödmjukare framtoning med ett spel och ett sätt att vara som ledare.
Och det är möjligen cyniskt, men oj vad jag gillade när hon i guldmatchen mot Kvarnsveden häromveckan såg att en farlig kontring var på gång, insåg faran och stoppade anfallet. Det kostade en varning, men visade så tydligt att laget nu verkligen är mycket viktigare än jaget.
Alla som såg usla bottennappet mot Eskilstuna i lördags såg hur mycket hon saknades.