Det fanns en tid när Linköpings HC på olika sätt syntes nästan överallt i svensk ishockey. Den tiden finns inte längre.
Tyvärr.
Christer Mård stod på barrikaderna och hördes förmodligen mest av alla ordföranden i elitserien som det hette då. Och var det någon som skulle tycka eller kommentera något som hänt eller borde hända i ligan så var det allt som oftast klubbdirektören Mike Helber som kontaktades. Eller möjligen sportchefen Johan Hemlin.
Hur mycket syns LHC i debatten nu? Hur mycket mer skulle LHC behöva/kunna synas?
Jag har den fullaste respekt för att vi alla är olika och att man inte ska vara någon man inte är. Det blir bara fel och alldeles för lätt att se igenom. Och det går absolut att göra mycket nytta också genom att verka utan att synas så mycket.
Men inte minst i en tid när publiksiffrorna minst sagt vacklar skulle LHC behöva tuffa till sig och återigen flytta fram positionerna inte bara på isen. Väcka mer känslor. Sticka ut. Man kan alltid diskutera om SHL är tillräckligt profilstark eller inte, men det är inget snack om att det finns utrymme för fler att ta fötr sig. Betydelsen av att oftare nämnas i olika sammanhang ska inte underskattas när det gäller att skapa ett intresse. Precis som spelarna har ett ansvar att bjuda till och agera tillsammans med publiken, som annars lika gärna kan sitta hemma och titta i tv-soffan. Känslor, spelglädje och spontana lyckorus är ofta lättsåld underhållning.
Eller för att travestera franske 1600-talsfilosofen René Descartes (det ska erkännas att jag aldrig trodde att jag skulle nämna hans namn i en ishockeykrönika): ”jag syns, alltså finns jag till”.
Så Per Magnusson, Anders Mäki och Fredrik Emvall.
Kliv fram, tyck till och ta plats på hockeyscenen.
Och inte minst:
Ta mer plats.
Jag är övertygad om att klubben skulle må bra av det.
Vi är inget riktigt topplag än, sa Dan Tangnes, LHC-tränaren, när vi pratade för några veckor sedan.
Helt rätt.
LHC är inget topplag än.
Det är bara att titta i tabellen.
Matcher mot bottenlaget Rögle är matcher som ska vinnas för att nå upp de till ambitionerna, så 4–2 var en välkommen julklapp för att inte tappa mark i striden om till att börja med en topp sex-plats. Det var ingen lysande insats, men med hårt jobb, starka insatser med en (eller två) man mindre och effektivitet framåt kan man också komma en bit.
Nu gäller att, på topplags vis, plocka ytterligare poäng den här veckan. Dubbla hemmamöten mot Djurgården och Karlskrona väntar och ett gott slut på 2017 kan ge en bra skjuts inför det som väntar på andra sidan nyår. Konsekvens och kontinuitet är två rätt tråkiga ord, men är just vad LHC behöver.
Sitta kvar i bussen, har man ju hört talas om. LHC hade möjligen tagit sig därifrån, men gick och satte sig i utvisningsbåset i stället. Det var en hemsk start med tre utvisningar på mindre än tre minuter och tidigt baklängesmål på köpet.
Mot bättre motstånd kunde det ha straffat sig betydligt mer.
Blir mer och mer övertygad om att Almen Bibic kommer att sluta den här säsongen som publikfavorit i Saab arena.