Det dröjde bara kvarten innan lagets enda EM-spelare, Olga Ahtinen, i några drivande steg från mittcirkeln såg att AIK-målvakten var felplacerad och med klass kunde långdistansskjuta in ledningsmålet. Sedan gjorde Amalie Vangsgaard som hon brukar och satte ytterligare ett. Det var bud på mer för LFC med flera ramträffar men matchens tredje och sista mål tillföll AIK.
De senaste fem matcherna har LFC gått plus elva i målskillnad. Efter lördagens match har tabelltvåan LFC plus 19, trean Kristianstad plus 19, fyran Häcken plus 15 och ettan Rosengård plus 28.
Vi tyckare har ju förmånen att fokusera längre fram än det klassiska "en match i taget". Till hösten hoppas jag att det kommer vara en jämnare kamp om förstaplaceringen än senaste åren och jag är säker på att det kommer vara fortsatt poängsnålt mellan lagen som slåss om topp tre. Att det blir få poäng eller till och med målskillnaden som drar skiljelinjen mellan Champions league-plats (topp tre) och snubbla på mållinjen-platsen (fyra). Förra året blev det CL-plats för Kristianstad just för att de gjort två fler mål än Eskilstuna.
I förhandsspekulationerna, inför säsongen, var det inte många tyckare som tillskrev LFC en topp tre-placering. Men efter den i stort sätt genomgående imponerande första halvan av säsongen är känslan att det blir toppkamp hela vägen in i höstmörkret. Och då blir det viktigt för LFC att bjuda in till målkalas igen.