Därför är det roligt att gå på Piraterna igen

Två år utan publik, utan resultat och utan pengar. Men speedwayen är tillbaka med draman som förr. Det är en nytändning vi ser med Piraterna.

Piotr Pawlicki är en pålitlig toppförare som Piraterna fått in och en av orsakerna till att Piraterna har en dragningskraft igen. Det finns en nyfikenhet på hur det ska gå för vissa förare. Det gör att man vill gå på speedway, tycker Jens Bollius.

Piotr Pawlicki är en pålitlig toppförare som Piraterna fått in och en av orsakerna till att Piraterna har en dragningskraft igen. Det finns en nyfikenhet på hur det ska gå för vissa förare. Det gör att man vill gå på speedway, tycker Jens Bollius.

Foto: Thomas Augustsson

Krönika2022-05-12 22:03
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efter 48-42 i den hyperviktiga streckmatchen mot Masarna, och efter andra raka hemmasegern för Motalalaget, sitter jag och känner att det är kul att gå på speedway igen. Det är spännande att följa Piraterna. Det är en nytändning och jag tror många fler än jag känner så.

Över är pandemisäsongerna då Piraterna nästan aldrig vann, med lågbudgetlag och med tomma eller åtminstone glesa läktare. Anonyma förare, eller halvbra, och ingenting som glimrade. Hedersamma förluster och stolpe ut. Ingen riktig gnista någonstans egentligen, bara en längtan efter det drag som en gång var förr i tiden.

Men nu börjar det likna något. Piraterna är uppe ur källaren och jag sitter efter den klara segern, som det blev till slut efter att lagen följts åt länge, mot Masarna och funderar på varför speedway i Motala kittlar igen.

Jag kommer fram till att det handlar om nyfikenhet. Jag bryr mig om hur det ska gå för vissa profiler. Inte bara i Piraterna utan även i bortalaget.

Jag är den här kvällen nyfiken på hur det ska gå i brödramötet mellan Piotr Pawlicki och Przemyslaw Pawlicki. Jag är jättenyfiken på hur det ska gå för Thomas H Jonasson, om det ska bli nollor igen fast han kämpar som tusan, och jag har stora ögon på Antonio Lindbäck inför varje start. Lindbäck har vi alla sett i Mästarnas mästare och vi har läst om hans skandaler och personliga problem. Man kan tycka vad man vill om det, dåliga handlingar ska inte negligeras, men jag märker ju på mig själv att jag är oerhört intresserad av hur det påverkar hans prestation på speedwaybanan.

Lindbäck slog Jonasson i något heat, bakom bröderna Pawlickis kamp där framme. Varenda sladd i det heatet var spännande. Där har ni speedwayens nyvunna dragningskraft.

Jonassons nollor var Piratföraren för övrigt själv moloken över. Verkade vilja be hela arenan om ursäkt. Det blev lite bättre fart i sista heatet på ny cykel, och jag tror han måste visas tålamod, så kommer poängen. Min känsla, efter att nyligen gjort en längre intervju med honom, är att jag vill som tusan att Jonasson ska lyckas.

Publiken var bara 843 i kväll, svag siffra historiskt sett, men det kanske hade förklaringar i hockeyfinal och Eurovision och att det var torsdag vilket inte är en traditionell speedwaydag. Men Piraterna vann och vad jag förstår är det betydligt fler middagar sålda till Rospiggarna på tisdag. Vi ses på arenan igen då.

Karta: Dunteberget motorstadion