Jag undrar om jag någon gång sett en sådan kollektiv enhet som Dalen har uppträtt som i kvartsfinalserien mot Linköping. Stundtals lika mycket som en militär formation som ett idrottslag har Umeålaget sett ut som på innebandyplanen.
Ta bara stationsbanan som lades ut inför period två och tre, när laget tillsammans körde övningarna. Libks spelare satt eller gick mest och småpratade i spridda skurar, eller var kvar i omklädningsrummet.
Ta också scenerna efteråt, när Dalen i tät grupp joggade ned. Då satt eller stod Libks spelare och småpratade med varandra eller med publiken.
Den här kvartsfinalserien, kan man konstatera nu i efterhand, var ett förberett lag som fokuserade på fysiken, mot ett spretigt lag som blixtrade till men som inte hade någon samlad idé som grupp.
4–1 i matcher till Dalen är i efterhand inget att säga om. Det är helt rättvisa siffror efter att Dalen prickat formtoppen samtidigt som Libks alla spelare inte hittat rätt samtidigt.
Det finns guldkorn att plocka fram ur Libks insatser. Simon Palmén är en oerhört skicklig passningsspelare, Max Wahlgren en klinisk och svårläst skytt, och unge backen Oskar Hovlund kan uträtta vad som helst i offensiva utflykter. Kämparenergin hos Martin Karlsson och Martin Hovlund och klubbtekniken hos Oskar Seth och Felix Lanver har jag berömt tidigare.
Men det var för mycket då och då i Libk, för mycket från och till, och för många misstag i fel lägen. Samtidigt vann Dalens suveräne keeper Måns Parsjö-Tegnér målvaktsmatchen klart och då vägde det över norrut.
Dalen var dessutom laget där alla spelare visste oftare vad de skulle göra och dessutom vann de, var känslan i alla fall, oftare 50/50-närkamperna. Det lite starkare laget har ofta medstudsen.
Därför tycker jag också att Dalens Jonatan Brolin/Urban Karlsson vann coachmatchen klart mot Libks Johan Astbrant och hans gäng. Astbrant ändrade för mycket från och till i formationerna, det blev för lite kontinuitet. Kanske borde exempelvis Max Wahlgren, som har spets, fått spela någon annanstans än i en tredjekedja. Han behöver liras in i laget mer till nästa säsong, för att få ut ännu fler poäng.
Astbrant brukar kunna vara lite "galen" i nederlagets och motgångens stund, men det hedrar honom att han nu erkände Dalens rättvisa seger. Han var imponerad av Dalen och till och med berömde Libktränaren domarna.
Nu blir det generationsväxling litegrann i det Libk som Astbrant leder även nästa säsong. En del backar försvinner, det låter som att Martin Hovlund har gjort sitt, och det behövs några nya spelare på försvarssidan.
Samtidigt har mycket stundtals varit bra och en ny ung stomme är på väg att byggas. Libk har mycket som kan tas vidare till högre höjder och i närtid närmare drömmen om en ny SM-final.
Gällande finaler får Libk tills vidare se bakåt och det var i pausen en riktigt snygg och känslosam avtackning av backgiganten Anton Karlsson. Det var faktiskt han som Dalen var mest imponerad av i Libk den här dagen. "Glöm inte att hylla Anton Karlsson", sade Urban Karlsson, på väg ut från en tom Linköpingshall och vidare mot ett häftigt semifinaläventyr.
Libk får begrunda och lära, ta med sig sina skills, och göra det ännu bättre tillsammans nästa säsong.