Det brukar heta varje år inför bandyns elitseriestart att Motala, tillsammans med andra utomhuslag, ligger efter. Färre pass på stor bana, fler rinkpass och oftare barmarksträning gör att de lagen som har hall att tillgå har ett försteg.
Det är som spelaren Jonas Enander sade när jag träffade honom i Sportsnack i veckan: "Det går inte att prata sig till ett spel och det går heller inte att rinkträna sig till ett spel. För att hitta varandra måste man träna på stor plan".
Jag köper det. Även om skillnaderna i år jämnas ut när elitserien startar i november på grund av coronapandemin så har IFK en nackdel i förberedelserna. Det tar till januari innan IFK är ifatt inomhuslagen. Det är något som IFK tvingats vänja sig vid.
Jag tycker för övrigt att bandyförbundet borde se till att starta sin högsta liga i november varje år. Så länge det finns utomhusverksamhet i elitserien är det självklart enligt mig. Om man värnar hela sin sport så är det givet. Jag hoppas att nye generalsekreteraren Pär Gustafsson har sin blick så högt, även om han kommer från inomhusmeckat Lidköping. Men i de intervjuer jag gjort med honom så har det verkat så, att han ser hela bandy-Sverige. Även i de regioner där det är ålderdomliga arenor, vilket Östergötland kommer vara åtminstone ett par år till.
Men nog om det. Min spaning till den här krönikan är att IFK Motala i år inte ligger efter. IFK ligger före många av konkurrenterna. Sett till lagbygge över tid de senaste fem åren.
Tränaren Mattias Sjöholm har varit med ända sedan säsongen 2016/2017 då laget överraskande tog sig upp i elitserien. Sedan dess har IFK metodiskt byggt på sig kompetens och lagskicklighet, samtidigt som många andra lag och klubbar haft hela havet stormar.
Sedan har IFK i år också ett väldigt namnkunnigt lag om man tänker efter. Tre finska landslagsspelare och en fjärde som är aktuell för ett Finland som just nu utmanar Sverige och Ryssland. Sedan har två IFK:are lirat i U21-landslaget i fjol och Viktor Spångberg har varit aktuell för A-landslaget.
Så både som lag och individuellt tycker jag att vi kan hoppas på att IFK utmanar om topp sex. Så bra är Motala just nu, trots isproblem och coronaoro.
Faran är den tunna truppen. Det finns inte många fler spelare än de som spelar. Inte många står på läktaren. Det är brist på bredd som kan sätta käppar i hjulen, annars är jag väldigt optimistisk.