Då pratar jag inte om att utöka serien från tolv till fjorton lag som verkar vara på tapeten just nu.
Snarare precis tvärtom.
”Tolv lag i damallsvenskan är för lite”, säger förbundskaptenen Peter Gerhardsson.
Tolv lag i damallsvenskan är för mycket säger jag.
2011 klubbade förbundet igenom ett beslut om att skära ner till tio lag säsongen 2013. Något man sedan backade ifrån.
Sedan dess har nedflyttningslagen, på elfte och tolfte plats, haft en sammanlagd målskillnad på minus 444.
Som det ser ut just nu hade en strävan mot åtta lag känts optimalt.
Ja, ni läste rätt. Åtta.
Dela sedan upp elitettan i två serier (norra och södra) med tio lag vardera och låt de två bästa lagen i varje förlänga säsongen med att kvala om en plats – eller kvalplats – till högsta serien.
Något alla verkar överens om är att antalet damallsvenska matcher behöver bli fler. Med åtta lag, där alla möter alla fyra gånger, landar man på rimliga 28 matcher.
På herrsidan är bredden bra och toppen sämre. På damsidan är toppen bra och bredden sämre.
Då borde även seriesystemen anpassas till det.
Om varje match nu kan göras mer intressant, oviss och kvalitetsrik tycker jag att man borde snegla åt det hållet. Även om fyra matcher mot varje lag kan tyckas mycket så måste det bara vara bättre för de Europasatsande lagen att möta varandra än att ha kvar lag som Limhamn Bunkeflo och Kungsbacka (totalt ofarliga mot ett svagt LFC och 2–15 i målskillnad efter fem omgångar) – och potentiellt utöka med lag som Morön BK och Asarums IF från toppen av ettan.
Det sviktande intresset hade inte blivit sämre och kvaliteten genom både klubblag och landslag garanterat bättre.
Tror jag.
Synd bara att det inte lär hända.
Till sist: Vilket sömnpiller det var från start till mål mellan LFC och Kungsbacka. Tre poäng var det viktigaste för hemmalaget, och det var som väntat aldrig något snack. Matchen kunde ha spelats om hundra gånger med samma utgång. Men rent underhållningsmässigt... nja. Om du får chansen från start, som Linn Bogren och Dajan Hashemi fick, måste du ta den. Nu fick tränaren Olof Unogård istället se mer av oprövade Sabina Ravnell – som var på planen i nio minuter. Det säger något.
Det också.