När jag var 12–14 år gick jag på ganska många av LHC:s hemmamatcher – alltid på ståplatssektionen. Jag älskade känslan av att vara nära supportrarna och dras med i känslorna som strömmade. Vissa var där bara för att få skrika och sjunga och kollade knappt på matchen, andra var riktiga hockeynördar och hade förenat intresset med just gemenskapen på ståplats. I det stora hela var alla där av en enda anledning – att bidra till LHC:s framgång.
När jag sedan blev lite äldre var jag den bekväma typen som hellre hade en sittplats. Men när jag gick på hockey var alltid min högsta önskan att få platser så nära klacken som möjligt. För ja, en av de bästa grejerna med att se hockey live är just den där känslan som skapas när supportarna och hockeyspelarna på något underligt sätt blir som ett.
Därför blir jag riktigt besviken när det finns en kraft som försöker motarbeta supporterkulturen. När jag pratade med White Lions vise ordförande ville han inte uttala sig om vilka det är som vill ”tillrättavisa” supportarna och få alla att vara några slags karbonkopior av varandra. Oavsett vem eller vilka det är som försöka förhindra glädjen och gemenskapen så är det ju helt oacceptabelt. Jag förstår att säkerheten är prio ett under en match, men min magkänsla säger att det har slutat handla om säkerhet i den här frågan. Det handlar snarare om en kraftmätning där den högre makten ska visa att den har just makten. Vilka är det då som kommer i kläm av detta? – jo, klubben, publiken och supportrarna. Publiksiffrorna i arenorna är låga och ja, den största anledningen är förmodligen den bra produktionen kring matcherna som visas på TV. Men en annan anledning kan mycket väl vara det faktum att en supporter får böter på 8100 kronor för att ha kastat in en keps på isen. Såklart är det inte själva händelsen i sig som är orsaken, men den onda cirkel som skapas av det. Människor engagerar sig för klubben, blir motarbetade och bötfällda, struntar därför i att gå på matcherna (eller kanske till och med blir bannade från match) vilket i det långa loppet leder till att stämningen i arenan inte är lika bra som förr. Supportrar pratar med supportrar och det blir istället en negativ bild av det engagemanget som innan handlade om passion och glädje. Den härliga känslan som fick mitt 12-åriga jag att börja älska hockey försvinner.
...Och vad var det då som var orsaken till denna misär? Jo, en jädrans liten keps som blev inkastad på isen. Den största frågan för mig är: Vem anmäler ens en sådan sak? Helt otroligt.