Sen visade Linköping vad det innebär.
Pang, pang, pang.
3–0 när klockan precis passerat två minuter.
7–0 efter en period.
Jösses vilken överkörning.
Att sätta något betyg på den här upplagan av Linköping är förstås inte möjligt efter en sån här match.
Därtill var Gävle alldeles för dåliga.
Men några saker kan man i alla fall se efter premiären:
* Att Jocke Ström springer lika fort och lika mycket som tidigare.
* Att Martin "Marre" Karlsson älskar att vara tillbaka och tjattra med domare och motståndare efter vartenda frislag.
* Att Anton Karlsson är precis lika tuff, stor och stark i år också.
* Att Simon Klein kommer att vara saknad när han försvinner efter oktobers månads utgång.
Det kan också vara det stora orosmolnet som finns på Libk-himlen.
Laget är tunt i antal spelare redan som det är. När Klein försvinner tappar man främst en duktig spelare, men också en ledartyp som är otroligt viktig när det drar ihop sig till tuffare matcher än den mot Gävle.
Marknaden för innebandyspelare är liten och när inte ens ett finallag lyckas värva etablerade spelare, då förstår man hur svårt det är.
Men, sportchefen Johan Fredriksson brukar ha ess i rockärmen, troligtvis har han det den här gången också.
Förresten, en annan viktig fråga:
Var är kepsen, Johan Astbrant?
Kanske inte det man tänkte på allra mest efter storsegern, men ändå.
Det har liksom varit hans grej, alltid keps på huvudet om det så varit SM-final eller en vanlig seriematch.
Är det en ny, mer "städad" tränare vi får se den här säsongen?
Att döma av utbrottet mot förbundskapten Jan-Erik Vaara häromdagen, så nej.
Johan Astbrant säger alltid vad han tycker. Om allt, när som helst.
En härlig egenskap.
Å andra sidan skulle man kanske önska sig en något bättre relationen till förbundskaptenen än vad som verkar vara fallet.
Jag säger inte att det drabbar spelarna, att deras chanser att bli uttagna i framtida landslag blir sämre.
Jag ser bara en risk att det skulle kunna vara så.
Jag bevakade Linköping större delen av förra säsongen och kan inte påminna mig att jag såg Vaara på plats i sporthallen en enda gång.
Kalla det en tillfällighet om ni vill.
Till sist måste jag kritisera domaren Glenn Boström som lyckades döma bort det fantastiska "zorromålet" som Jesper Alm bjöd på vid ställningen 5–0. Boström, och bara han, såg en hög klubba och visade i det läget en alldeles för dålig känsla för att det ska vara godkänt på den här nivån.