Jösses!
Linköping Innebandy är i SM-final. I Globen.
Känn på den.
I går var en magisk kväll för den som gillar sport. En match som innehöll allt från snygga mål, mycket känslor och oberäkneliga domare till stundtals fantastiskt spel och ett hemmalag som avgjorde med två mål i tom bur när lagets iller, Jocke Ström, sprang ifrån allt och alla så retfullt som bara han kan.
Idrott blir inte mycket bättre än så.
Sitter och funderar på vad Linköping kan göra i en final. För alla spelare, utom möjligtvis Anton Karlsson som spelat VM-final, blir det här den största matchen i karriären.
I Faluns lag var de flesta med och tog guld redan i fjol.
Skillnad det.
Att ha rutin från tidigare SM-finaler är en oerhört viktig krydda i det mentala spel som det kommer att bli.
Men kan Linköping gå på entusiasm och glädje och inte börja skaka i ben och armar kan man visst röra Falun.
Över en match är det absolut möjligt, i en finalserie först till fyra segrar hade det inte varit det.
En fråga som tränare Johan Astbrant lär fundera över är om han ska fortsätta spela på tre kedjor i finalen. Tre femmor har tagit dem dit, men kanske är det läge, när det bara handlar om en match, att spela de allra bästa istället.
Nästa lördag vet vi.