Arrangörerna av Folkracefestivalen säger att deras utmaning är att locka Motalaborna att ta plats i publiken. Lite konstigt att det är så, men man kanske inte turistar i sin egen stad. Många Parisbor har säkert aldrig varit uppe i Eiffeltornet och jag tror många Motalabor har missat både motormuseet och radiomuseet också.
Men är lite hemmablind av naturen.
Men med den bevisligen motorsporttokiga Motalapubliken, Piraterna på arenan bredvid SMK Motalas folkrace drar som bekant 3 000 personer varje match, så borde Folkracefestivalen ha dragningskraft.
Folkracefestivalen är som jag brukar säga en av de finaste pärlorna i Motalaidrottens breda palett av arrangemang.
Folkrace är lite bilarnas svar på mc-sportens speedway där det är nya heat hela tiden, det bjuds på en spännande miljö i depån och det är ett härligt folkvimmel bland publiken, inte minst på det naturliga läktarberget.
I folkrace kommer du dessutom ännu närmare utövarna där det är öppna armar i den charmiga depåmiljön. Jag har själv fått testa att slunga slägga, och mina barn har även fått prova att sitta i förarstolen på en riktig tävlingsbil.
Folkrace är en genuin och trevlig sport, som kombinerar det familjära med häftig action på banan. Jag kan varmt rekommendera ett festivalbesök, både med familjen eller med kompisgänget.
Det går att hitta in i vilken dimension man vill i dammet bland entusiasterna som kör så det ryker.