Mjölby har kallats Sveriges enklaste stad att ta sig ifrån. Med tanke på ortens roll som järnvägsknut och läge vid både Europaväg och riksvägar. Det kan stämma, men det där går alltid att vända på. Mjölby är förstås lika lätt att ta sig till.
Kommunen har varit lyckosam senaste decenniet med att dra nytta av Linköpings växtkraft genom att presentera sig som den perfekta sovstaden, där husen är billigare och livet tryggare. Samtidigt som det är nära till både arbetsmarknad och storstadspuls.
Men samtidigt tycker jag inte att man ska slå sig till ro där. Det är också viktigt att leva där man bor, att göra sin ort till mer än en sovstad. Då handlar det om sånt som att köpa sina grejer på orten, gå på bio på den lilla biografen, äta på stadens restauranger, träna på de lokala gymen, och ge sitt engagerade stöd till ortens bästa idrottslag.
Jag tror på kraften i en stad där företagen sponsrar sina egna lag på nära håll och där folket går på den idrott eller kultur som finns på cykelavstånd. Det är viktigt för identiteten, och självförtroendet hos invånarna.
Det är något på gång i Mjölby nu, med Mjölby AI:s fotboll som inte nöjer sig med bara uppgång till trean utan också vill satsa vidare och det är förstås spännande att grannen Mjölby HC helt plötsligt, utan någon uttalad satsning, bara vinner i hockeytvåan. Senast mot Åstorp på söndagen. Det var rena överkörningen, skåningarna hade som man brukar säga inte en suck.
På pressläktaren stod sportchefen Jacob Karlborg och njöt över att lagbygget levererar så pass bra så här tidigt. "Tittar man på spelare så är vi så här bra, många är för bra för tvåan. Men att det skulle sitta så här direkt trodde man nog inte. Jag vet inte om det beror bara på oss eller om motståndet också är sämre", funderade Karlborg.
Jag bad Karlborg titta en snabbis i matchprogrammet och peka ut någon han är särskilt imponerad av. Svaret då kom snabbt där under kepsen. Christian Andersson-Gran, återvändaren, är spelaren nummer ett just nu i MHC. "Bra i allt han gör", berömde Jacob Karlborg kring sin nummer 91.
Själv var jag också glad över mycket i Protrain arena. Jag har ju sett en del division 2-hockey i Motala genom åren och med det på näthinnan är MHC ett tydligt vinnarlag i vinter. Jag noterade också en bra musik under matchen i Mjölbys ishall. Bra låtval som rycker med och det tror jag är en bra grej som kan bära MHC uppåt även i publikligan. När ryktet sprider sig.
Kalle Wadström i MHC:s ledning säger visserligen att klubben har mer sponsring nu än det varit på tre år, men att klubben är i ett skönt läge där alla nyfiket tittar på A-laget och hur långt det kan bära. Blir det sportsligt avancemang är klubben, och förhoppningsvis orten, redo att haka på lagets överraskning.
Jag tror att det är en härlig inställning. När ett lag utan till synes tydliga direktiv helt plötsligt bara får ihop det och allt bär uppåt. Det är då det vi kallar Bustersagor kan födas och det blir en snöboll i positiv rullning. Sedan går folket och bara ler, på arenan och mellan det på gator och torg. Alla mår bättre i en stad där idrottslagen har framgång.