Jag kan med viss rodnad på kinderna erkänna att vi har pratat och skrivit om viktiga matcher ända sedan i september eller så. Men den här gången kändes det verkligen som att matinéföreställningen i Ängelholm betydde ovanligt mycket. Med tanke på ångestliknande bottenstriden. Med tanke på möjligheten att gå in i ett uppehåll med en positiv känsla.
Det var två poängs differens och efter 1–2-förlusten är det fem nu.
Chansen fanns att till och med passera topptippade (!) laget, men LHC tog den inte.
Tolv matcher kvar.
36 poäng.
Wow, vilken rysare och vilka nagelbitsveckor som vi har framför oss.
Det var mycket på spel och det märktes, men egentligen var det strunt samma hur det såg ut.
Det handlade om att vinna, LHC vann inte och rasade ned på kvalplats.
Rögle var skadeskjutet från start och inte ett dugg bättre än att LHC kunde ha vunnit det här. Eller åtminstone tagit poäng. Bästa laget vann och det berodde mest på att LHC var dåligt. Inget fel på kampinsats och inställning, men utöver enstaka stunder med offensiv kraft hände inte mycket framåt.
Mer drag och bättre hockey än så här krävs för att lyfta i tabellen.
Om inte?
Då blir det kval.
Inte nog med förlusten: Remi Elie, bäst i laget på slutet, skadad. Tur att det är en stund till nästa match.
LHC hoppas att Max Martin – är han lika bra som namnet så blir det här kanon – ska vara den försvarsförstärkning som behövs. Jag trodde kanske mer på en mer defensivt inriktad pjäs, men vad jag hör ville man mest av allt ha in någon som är bättre med pucken och som kan följa med upp i anfallen.
Allra viktigast blir att Oscar Fantenberg är tillbaka till nästa match.
Annars sitter jag på översta våningen i uppfräschade Catena arena och slås av att det just är det här som Saab arena borde ta efter. Att minska publikkapaciteten med låt oss säga tusen åskådarplatser för att istället få plats med annat skulle bara vara positivt.
I Ängelholm har man verkligen fått till det riktigt bra med öppna ytor, restauranger och barer. Fräscht, modernt och funktionellt på en och samma gång. Inte så mycket plats, men på något sätt ändå luftigt. För några år sedan höjdes taket i arenan, en ny våning tillkom och där är det utöver loger nu mest större restaurang- och samlingsytor.
Nu ska jag inte påstå att jag har några som helst anlag för arkitektur (snarare tvärtom), men nog sjutton skulle det gå att göra det som behöver göras med Saab arena. Rustas upp. Tänkas nytt. Fler idéer. Större utbud av matställen. Inte bara hamburgare och korv. Något mer exklusivt. Mer öppna ytor och möjlighet till mingel.
Mer 2025 än 2004.
Det är dags nu.