I augusti i fjol åkte Piraterna ur elitserien. Senare på hösten föll Vadstena GIF:s damfotbollslag samman. Nedläggningsbesked strax före jul. Förra veckan åkte Solfjäderstadens herrar ur ettan, efter bara en säsong. Den röda maskinen som egentligen skar redan i januari, men där halvhjärtade reparationsförsök från föreningen som väntat till slut inte höll.
Nu den här veckan frågar vi oss om den blå maskinen ska gå samma öde till mötes. Om IFK Motalas bandylag åker ur elitserien kan det vara den värsta "lågkonjunktur" jag har upplevt inom den lokala lagidrotten. Ett elände kommer uppenbarligen inte ensamt.
Det är så idrotten är till sin natur, det är upp och det är ned och det handlar om att hantera både motgång och medgång. Jag minns med glädje hur jag födde idén att sammanföra de röda och de blå vid idrottsrondellen i Motala city i våras om båda lagen skulle vinna sina kval. De klarade sina uppgifter och sjöng för varandra i min videokamera.
Det kändes verkligen som att IFK och Solfjädern sporrade varandra då och hade någon sorts synk mellan varandra, inte bara sida vid sida i lokaltidningens spalter.
Nu har Solfjäderns division 1-lag tyvärr rasat åt fel håll, analys av det återkommer jag till i senare texter, men frågan är om IFK nu ska följa med ned i gärdsgården. Eller om de blå ska hänga kvar.
Jag skrev inför kvalpremiären mot Nässjö att det inte är vinna eller försvinna. IFK har råd att misslyckas en eller två gånger och ändå klara biffen. Nu efter tre omgångar har IFK gjort det. Ett och ett halvt misslyckande finns noterat. Nu är livlinorna slut, nu har laget inte råd med fler plumpar.
Som jag ser det är det bara segrar som gäller både mot Kalix och Falun. Annars får vi en ny tung motgång för idrottslivet i vår bygd att skriva om.