Förlust mot Örebro, 2019 är snart över och ingen borde vara gladare än Linköping HC.
Det kan ju knappast bli så mycket värre. Om ens alls. Det har varit ett år att glömma för LHC och häromdagen roade jag mig (nåja) med att titta på exakt hur illa det har varit. Och. . .ja, här är siffror som talar sitt tydliga språk:
51 spelade matcher i SHL under 2019 – bara 16 vinster och hela 35 förluster. Inte fler än nio trepoängare på ett helt kalenderår. Blir inte våren 2020 bättre är risken uppenbar att det till hösten väntar spel i en annan division. Nu kom Örebro till spel med tre raka förluster och utan flera tunga pjäser, men höll emot när hemmalaget inledde intensivt och efter dubbla stolpskott av Broc Little och Adam Helewka var det ärligt talat inte så mycket snack.
Det är inte många som är så extremt ensamma som elittränare under tuffa tider och jag kommer inte ifrån känslan att Bert Robertsson, tränaren, sett allt mer sliten ut på slutet. Konstigt vore det annars. Inte minst som han inte tidigare varit huvudcoach på den här nivån. Det är självklart att Robertsson har ett stort ansvar för att det ser så uddlöst ut. Nu har han haft en hel höst för att få till rätt struktur och ett fungerande spel utan att lyckas.
Jag hoppas att tränaren får det stöd han behöver och möjlighet att prata av sig. Jag kan tycka att både Roger Ekström, ordföranden, och Niklas Persson, general managern, om möjligt borde röra sig ännu mer i omklädningsrummet och nära laget på andra sidan nyår.
I rådande läge betyder stödet och sammanhållningen ännu mer än vanligt. Någon av de ansvariga måste vara med på alla bortamatcher. Som det är nu blir det så stort fokus på tränaren. Mentalt behöver LHC också vända allt negativt snack till sin fördel. Pumpa in mantrat och känslan att nu jäklar, nu är det vi mot världen. Allt handlar om att överleva i högsta serien. Och ingen är ensam. Tillsammans är ni starkare.
Man kan säga att Niklas Persson och Bert Robertsson fått ärva LHC efter Fredrik Emvall och Tommy Jonsson och därmed även ärva dess fel och brister. Oavsett vilket kan man också säga att det inte blivit tillräckligt mycket bättre. En slags fortsatt nedåtgående trendkurva och en frustration grundad i överdrivna förväntningar.
För är det rent av så enkelt att spelarmaterialet inte är så mycket bättre? Att man helt enkelt har överskattat de lagbyggen som satts på benen under de senaste åren?
Just nu lutar jag ju starkt åt det.
Framåt är det så beroende av Broc Little att det nästan gör ont.
Något positivt?
Tja, Leksand och Oskarshamn vann ju inte heller.