Avgörandet är här – och Sverige är där. Jobbet är gjort och nu ska bara drömmen förverkligas också. Nedanför mig jublar svenska spelare med svenska fans på den gröna gräsmattan i Leigh och efter 1–0 i rysarkvartsfinalen mot Belgien kan det fortfarande bli guld i det här mästerskapet.
Det är ju dit som Asllani, Rolfö & Co ska.
Punkt.
Det var en riktig skräckmatch mot Belgien, men med ett lyckligt slut när Linda Sembrant – som var direkt svag före paus, men spelade upp sig – avgjorde med matchens nästan sista spark. En helt osannolik avslutning när precis allt talade för förlängning.
Förutsättningarna var klara.
Seger, med eller utan Seger, och Sveriges EM var räddat.
Nu vet vi.
Det blev seger.
Utan Seger.
Nu väntar England, hemmanationen, inför 30 000 åskådare på ett fullsatt Bramall lane i Sheffield på tisdag och det kommer att bli något helt annat än vad vi upplevt tidigare under turneringen.
Wow.
Det blir häftigt.
Om Sverige var superfavorit i kvarten blir det något annat nu. Med publiken i ryggen är frågan om inte England varit den här turneringens bästa lag. Ni kan ju fråga Norge, om ni undrar. Högkvalitativa kvartsfinalen mot Spanien var den bästa match jag sett på länge. Det här engelska laget är så brett, har så många hot och så mycket energi.
Det kommer att bli att åka av, men samtidigt har Sverige ett rätt skönt slagläge med mycket att vinna och inte i närheten av samma mentala press att hantera. Det jag funderar över är om Blågult kan matcha farten och intensiteten.
Det blir den stora utmaningen och mycket måste bli mycket bättre.
Himlen brinner inte längre över England och efter veckans värmerekord var det regn i luften under stort sett hela dagen och kvällen. Mjölbytjejen och LFC-bekantingen Jonna Andersson bekräftades ha covid någon timme före avspark och i stället fick oprövade Amanda Nildén spela till vänster. Startelvan var för övrigt exakt den som jag själv spekulerade om och trodde på redan för några dagar sedan.
Man borde banne mig bli förbundskapten i nästa liv.
Belgien kom med chaufförer, lärare och vårdpersonal och Sverige kom med proffs i världslag som Barcelona, Arsenal och Paris. Det borde ha varit större skillnad än så här.
Stina Blackstenius gjorde mål redan före paus, men var möjligen offside med så liten marginal att det knappt gick att se ens på VAR-bilderna och gick definitivt att diskutera.
Det är mycket på spel och rätt ska vara rätt. Visst. Men till vilket pris? Hör det inte till idrottens DNA att utövare och funktionärer hela tiden ska göra bedömningar som på grund av den mänskliga faktorn faktiskt kan bli fel ibland? Är det verkligen bra för fotbollen att det pratas om millimetrar hit och dit och att alla, ibland flera gånger under samma match, får vänta på vad en datadomare säger?
Det är svårt det där.
Jag gillar det inte.
Utan VAR i det här mästerskapet hade Blackstenius banne mig toppat skytteligan vid det här laget.
Före paus bedrevs i stort sett allt spel ute till höger med Kosovare Asllani inblandad i det mesta och Fridolina Rolfö utan boll på andra kanten. Efter paus var den sistnämnda något mer involverad, men då hamnade å andra sidan Asllani oftare offside. Har skrivit det tidigare. Där finns en offensiv knut som Gerhardsson & Co behöver lösa och få stjärnorna att skapa mer tillsammans.
Men nu finns fortfarande chansen att skapa en lång, skön och blågul EM-sommar. Oavsett hur det går framöver kan inte den här turneringen bli ett misslyckande. Mer än någon annan match så är det just kvartsfinalen som sätter det betyget.