Hela laget däckat av covid-19 i höstas var bara början, det vet vi nu.
Sen kom skadorna, de fruktansvärt många skadorna, och hur slutet skrivs, det tror jag knappt någon i LHC vågar tänka på.
Inte efter den här tisdagskvällen i Leksand. Inte efter ännu en förlust (0-2) och tre nya skador.
Matchen hann knappt börja innan succéspelaren Alexander Johansson utgick. Och när andra perioden började hade Andrew Gordon och Niklas Lundström gjort detsamma. Och när tv-produktionen i tredje perioden zoomade in Johansson på läktaren, där han satt med tom blick och armen i stort bandage, så var det en träffande bild av LHC-säsongen 2020-21.
Med nämnda trio borta har LHC tio man på frånvarolistan. Där fanns sedan tidigare Hampus Larsson, Jonas Junland, Henrik Törnqvist, Markus Ljungh, Dan Pettersson, Arvid Costmar och inte spelklara Josh Ho-Sang.
Med tanke på hur mycket som gått emot LHC hela säsongen, både före och efter Bert Robertssons uttåg, så måste man ge klubben och laget en sak. De gnäller oerhört lite. Jag menar inte att LHC bara har haft otur, så är det förstås inte, men lag med så här mycket emot sig brukar gnälla betydligt mer.
LHC:s general manager Niklas Persson måste ha ett av idrotts-Sveriges tuffaste jobb just nu. Många supportrar tycker att han är kass, samtidigt som nästan allt går emot honom med laget. Persson kunde förstås, som de flesta andra, gjort mycket bättre både före och under säsongen, men ändå: maken till motgångar för en SHL-sportchef har jag aldrig skådat.
Jag satt ned med Vita Hästen-legendaren Rickard Rauge i söndags och vi pratade bland annat om hur det är att vara i en ledande position i ett hockeylag. Han har varit ordförande i Hästen i drygt två år nu.
– Det är en väldigt speciell värld. Väldigt speciell. Som en bubbla där ingenting annat existerar. Jag har många gånger frågat mig "Vad är det här? Ska det verkligen vara så här? Varför är det så här?".
Innan Rauge klev på som ordförande var han borta från hockeyn i många år.
– Jag kände att jag behövde komma ifrån och nu i efterhand förstår jag hur nyttigt det var. Jag tror alla i Hockey-Sverige skulle må bra av att komma ifrån en period och göra någonting annat. Det är bra för att få perspektiv på det vi håller på med.
Den situation LHC befinner sig i nu är en typisk sådan bubbla, där inget annat än tabelläget, skadorna och det hotande kvalet existerar.
Det är idrottsångest när den är som värst.