Det är inte alltid det blir som man tror. I ett försök att sia inför seriestart utnämnde jag Garret Roe till den kommande säsongens frågetecken i Linköpings HC. Jag skrev: "Garrett Roe ska ersätta Jeff Taffe. Jag har gärna fel, men är osäker på om det blir tillräckligt med poäng."
Tjenare.
Nu har amerikanen, värvad från München, spelat fyra matcher efter sin långvariga ryggskada.
Facit: sju poäng, tre mål och fyra assists.
Så kan man också täppa igen käften på en tvivlande reporter.
Mot HV var han i allra högsta grad inblandad i båda målen och den LHC-are som lyste starkast i offensiven. Påhittig, bra på skridskorna och oftast på rätt plats både framåt och bakåt. Att han drabbats av klassisk höstförkylning märktes sannerligen inte.
Det skulle annars vara lätt att skriva vad var det jag sa när målvakten Marcus Högberg nu gavs chansen för andra matchen i rad – och tog den. Jag tror inte för ett ögonblick att det är så enkelt, men efter en något darrig start där han inte riktigt hade koll på vart puckarna tog vägen spelade han upp sig och var lysande när det behövdes i andra perioden. Ett tag blev han till och med av med klubban, men räddade ändå.
LHC har inlett med att varva sina målvakter och klart att båda ska ges chansen så här till en början. Men det får inte bli för hattigt. Ju längre säsongen går behöver någon utvecklas till förstakeeper och jag tror att det blir Högberg. Högstanivån finns där, nu gäller att han också hittar jämnheten.
HV har en skadelista lika lång som ett avsnitt av "Greys anatomy", men efter bottennappet mot Modo var det givet att det skulle bli en uppryckning. Men LHC gjorde en till stora delar stark bortainsats, med undantag för stora delar av andra perioden då passningarna hamnade fel och strukturen försvann. I övrigt betydligt tryggare och stabilare jämfört med hur det såg ut mot Brynäs häromsistens.
På något sätt kändes det som höstens första rejäla SHL-test och LHC kom därifrån med betyget väl godkänt.
Inte särskilt flashigt, men tillräckligt bra för att vinna.
Igen.
En sak till:
HV:s retrotröjor från mitten av 80-talet var...hm, annorlunda i rött, vitt och vinrött.
En del var kanske bättre förr, men inte allt.