Jag har lite svårt att bestämma mig för vad var bäst. Spelet och farten i första perioden då 1–0 kunde ha varit betydligt mer (å andra sidan kunde det också ha varit underläge, men det struntar vi i just nu)? Eller kontrollen i tredje perioden då ett måljagande och kvitteringssuget Luleå bara fick till fem skott på David Rautio?
Äh, säg så här.
Båda delarna var bra – och att LHC visade att det kan spelas på olika sätt var nog bäst.
3–2 i Saab arena var bättre än vad det låter och när det skrivs, efter tio spelade matcher, är det LHC i serietopp – och exempelvis elva poäng före toksatsande Luleå.
Vem hade trott det?
Erkänner: jag hade det inte.
Man kan säga att det var en åtminstone på papperet hyfsat enkel inledning, men insatserna på slutet visar att topplatsen är allt annat än en tillfällighet. 23 poäng ger en skön trygghet och betyder mycket att ha med sig in i mörka november. Det kommer att komma tider av motvind även i vinter.
En sak måste definitivt hittas motvapen till: att släppa in snabba mål bakåt efter mål framåt. Nu har det hänt så många gånger i höst att det inte kan vara en tillfällighet.
Luleå har mer att fundera över och jag förstod att förre LHC-direktören Mike Helber sågade rejält som expert i C more-studion. "Inga backar, inga centrar och inget däremellan", eller hur han nu uttryckte det. Sportdirektören Thor Stöckel fick sparken häromdagen, men den som byggt laget är förstås sportchefen Lars "Osten" Bergström. Med Minecraftmiljoner i ryggen och kreditkort utan begränsningar är kraven skyhöga och ska så vara.
6 400 åskådare är ingen publiksiffra att skriva hem om, men med tanke på att Luleå av någon anledning sällan lockar så många var den helt okej.
Och jag kan garantera att i stort sett alla de som var där gärna kommer tillbaka.
Det här LHC-laget är lätt att tycka om.
Och ännu bättre:
Det här LHC-laget är lätt att tycka om.
Bara en sak till:
Att HV-backen och återfallsförbrytaren Jere Karalahti skulle bli avstängd var inget att säga om. Men tio matcher. . . nja, det var verkligen att ta i.