Vad är väl en match i tredje omgången? Man kan säga och skriva att det är 49 matcher kvar och att 3–2 mot Modo inte betydde så mycket.
Vad det betydde?
Mycket.
Inte så mycket för själva poängen eller tabelläget – men ännu mer mentalt var det av högsta betydelse för LHC att hitta tillbaka till det som faktiskt fungerade så bra när inte lika mycket stod på spel. Självförtroende är inget som lever vidare av sig själv. Hamnar du snett från början är det alltid lätt att tvivlen kommer och det är absolut inget att rekommendera när alla vet att det kommer att bli galen kamp runt strecken.
Det var inte bra mot Rögle. Det var inte bra mot Liberec.
Det var mycket bättre nu.
Rakare, tryggare, intensivare och bättre speluppbyggnad.
Nu var inte Modo något vidare, men så var det i fjol också och då blev det elva av femton poäng med LHC på andra sidan. Mot bättre motstånd kunde ineffektiviteten ha kostat dyrt. Nu räckte det till en välförtjänt vinst och det var tydligt hur balansen i laget blev betydligt bättre utan några spelare på skadelistan. Bredare bas, vassare topp. Dessutom jämnare fördelning av istid där ingen forward nådde över 17 minuter. Det kan bli en viktig detalj när matcherna kommer tätt och det krävs att alla orkar att spela på det sätt som önskas – och som behövs.
Niklas Persson gjorde sin första SHL-match på sex år – och ingen kan säga annat än att kaptenen ledde sina styrkor. Kedjan med Persson, Nichlas Hardt och Broc Little visade vägen och var så bra som den måste vara i fortsättningen också.