Som vanligt när man åker till Örebro (det är en trevlig stad, men det är inget vidare att ta sig dit) sitter man bakom ratten och tänker att man borde ha valt andra vägen. Slopat rallyvägarna över Tjällmo och istället satsat på Askersund. Eller tvärtom.
Nu sitter jag i ett öde Behrn arena och funderar över ett annat vägval.
Nej, inte hur jag ska göra när jag åker hem – utan vilken färdriktning som LHC ska ta i SHL-hockeyn?
På tio poäng undrar vi: vart är det på väg?
Är laget så bra som det såg ut tidigt i höstas? Är laget så dåligt som det såg ut senast?
Mycket möjligt att sanningen ligger någonstans däremellan.
Verkligheten är sällan så svart och vit som många vill ha den.
Det går efter insatsen i Örebro att sucka över ännu en tappad ledning, men samtidigt var det en befriande seger efter Jakob Liljas mål i förlängningen. Inte minst gav det viktig påfyllning av det självförtroende som inte kan ha varit något vidare efter bedrövelsen senast. Vinsten innebar dessutom ytterligare en poängs försprång till Örebro i jakten på en topp sex-plats och det kan visa sig bli nog så betydelsefullt inför fortsättningen. Nu är det samma läge inför lördagens bortamöte med HV 71 där avståndet kan öka till elva poäng – men också minska till fem.
Ni förstår själva skillnaden.
Nu när vi äntligen kan bläddra förbi mörka november i almanackan och kommit in i juliga december känns allt något ljusare och lättare. Det är tre matcher till julmuck och med ytterligare några vinster har LHC chansen att skaffa sig ett riktigt angenämt tabelläge innan tomten kommer på besök.
Inlånade Jens Jakobs gjorde sitt första mål i LHC-tröjan och var med beröm godkänd igen. Finns ekonomiskt utrymme vore det inte fel att ha honom kvar säsongen ut.
Han kan behövas.