Det brukar ofta snackas om att hitta sätt att vinna matcher. Det går också att hitta sätt att förlora dem. Fråga LHC, om ni undrar.
2–0 mot Malmö blev 2–3 efter förlängning. 3–0 mot Karlskrona blev 3–4 efter förlängning.
Två magplask på en dryg vecka.
På hemmaplan.
Var det illa mot Malmö var det ännu värre den här gången.
Har du 3–0 mot seriens överlägset sämsta lag (även om Karlskrona inte såg ut som det, det ska sägas) som tagit nio poäng på nästan halva serien ska det banne mig inte ens bli spännande. Förlust? Nej, det finns inte. Eller rättare sagt: det borde inte finnas.
LHC sjönk under anständig nivå när det blev så bekvämt, slarvigt och nonchalant. Det där med ödmjukhet är nog inte så jäkla dumt ändå. Som det här laget är uppbyggt är det ännu viktigare. Med så många arbetare måste det jobbas så in i den. Hela tiden.
Fjärdekedjan med Sebastian Karlsson som center med Henrik Törnqvist och Anton Blomberg försökte allt, men i övrigt var det för dåligt rakt över. Det gäller spelarna på isen och det gäller ledarna i båset, som uppenbarligen misslyckades med sina åtgärder/inte agerade tillräckligt kraftfullt för att få stopp på den plötsliga och akuta blödningen.
Och inget ont om ovannämnda Karlsson, Törnqvist och Blomberg, men det är inte den trion som ska vara bäst och ledande.
Det måste det vara andra som gör.
Nu körde Garrett Roe fast i högen varje gång. Andrew Gordon fick inte ens spela på slutet. Niklas Persson hade en lika svart kväll som alla andra.
För att nu ta några exempel.
Det fanns fler.
Det var för dåligt.
– Vi jobbade hårdare, sa Karlskronas Per Hånberg och han hade så klart rätt i det.
Jag ska inte säga att LHC fick 3–0 i början av andra periodentill skänks, men det var lite så det kändes. Vad som hände efter det vete sjutton, men det såg ut som om alla trodde att det var klart. Skitsamma hur det ser ut, men sådana här matcher ska vinnas. Varje gång. Är det någon som kommer på en vettig ursäkt vill jag gärna höra den.
Det ska inte vara så att kvällens bästa med LHC-tröja var de i ståplatsklacken.
Med tanke på att tre tuffa bortamatcher – Örebro, HV och Skellefteå – nu kommer på rad hade åtminstone sex poäng behövts den här veckan för att inte riskera att hamna illa till i jakten på en topp sex-plats. Nu blev det bara fem och risken är att det också blev ett novembertrött lag med sargat självförtroende.