Linköpings HC reste till Göteborg med allt att vinna och en nyfunnen identitet. Olyckligtvis tappades den bort på vägen och när LHC reste därifrån fanns betydligt mera att fundera över. Nog var att Frölunda var bra, nog för att att Frölunda var effektivt – men hemska 1–7 i seriefinalen.
Det fanns inget försvar på isen, det finns inget försvar för insatsen.
I jumbotronen presenterades någon någon läskig Halloweenattraktion på Liseberg, men för LHC blev det ännu värre och en smärtsam skräckupplevelse i närliggande Scandinavium.
– Vi äter upp Linköpings backar, sa LHC-bekantingen Robin Figren i en pausintervju.
Så sant.
Det behöver inte säga ett endaste dugg om hur det kommer att se ut i vår, men i oktober är det ingen som ens behöver fundera på vilket lag som är bäst i Sverige.
Allt bara rullade på och efter halva första perioden såg det inte ut som det fanns någon som gjorde ett försök att få stopp på raset. Det var inte ens någon som blev arg eller ens såg tjurig ut. Det blir underkänt rakt över. Sju insläppta mål – och då ska ni veta att Marcus Högberg faktiskt också räddade en del.
Det var bekymmer med det uppdrivna tempot, uppenbara individuella misstag, försök att vara allldeles för konstruktivt i pressade lägen och utklassning efter tre mörka minuter. Det som varit så framgångrikt under hösten glömdes plötsligt bort. Eller om det nu var Frölunda som hade sådana spetskvaliteter och sådan fart. Förmodligen var det en kombination.
Det brukar ofta vara det.
Det var ett bra test för båda topplagen och det krävdes inget särskilt vältränat hockeyöga för att dra några slutsatser.
Frölunda?
Höll.
LHC?
Föll.
Men till skillnad från de mejlare som efter första nollpoängaren sedan andra omgången vill hävda att allt är odugligt väntar jag allt innan jag gör den analysen. Nu väntar ytterligare två tuffa prövningar: mot Färjestad och Örebro. Då gäller att snarast möjligt hitta tillbaka till det som så ofta varit så bra i höst. Om så behövs kan rekommenderas att ta en titt på någon inspelning från Luleåmatchen i lördags. Lika bra som det var då, lika dåligt var det nu.
Det är märkligt hur mycket som kan förändras på bara några dagar. Nog för att det var skillnad på motstånd, men så stor skillnad var det inte.
23 insamlade poäng på elva matcher är ändå den näst bästa LHC-starten någonsin och betyder mycket att ha med sig in i mörka november. För vi såg redan nu att det kommer att komma tider av motvind även i vinter. Om det nu fanns någon som trodde något annat.
Wow 1: Frölundas power play.
Wow 2: Joel Lundqvist.
Vet att många LHC-fans börjat hoppas på att Mattias Sjögren ska vara på väg tillbaka. Glöm det. LHC har inte utrymme, har inte råd – och stjärnan själv har miljoner skatteskäl att inte välja Sverige om han nu tvingas lämna Kazan.