Ska man få en bild av publikbekymren i svensk ishockey ska man åka till Karlskrona. Efter den nödvändiga ombyggnaden för några år sedan rymmer arenan 5 050 åskådare, men mot Linköpings HC är 3 003 på plats.
Det är uselt.
Som vanligt så här års ringer varningsklockor om svårigheter att locka åskådare till arenorna. Så är det varje höst. Nu är det inte så att det jämfört med de senaste åren är något vansinnigt alarmerande, men det finns ändå oroande tendenser.
På de fyra matcher som spelades på torsdagen landade snittet på 3 980.
Det slår mig att det finns gott om likheter mellan idrotts- och mediabranschen. Om ni bara visste hur mycket vi kämpar med folks förändrade medievanor och digital omställning. På samma sätt som allt fler läser tidningen på datorn och mobilen väljer många att följa idrotten på annat sätt än på arenorna, via olika plattformar.
Det är inte färre som läser vad vi skriver.
Det är inte färre som är intresserade av ishockey.
Tvärtom.
Men det konsumeras på ett annat sätt.
Häromdagen fick jag ett mejl från studenter från Blekinge tekniska högskola i just Karlskrona som startat ett projekt för att hitta lösningar på vad SHL kan göra för att locka mer folk till matcherna. Jag har inte svarat än, men ska göra det. Fast frågan är om det verkligen varaktigt går att vända trenden. Jag är ledsen, men jag tror att vi får vänja oss vid att det ser ut som det gör. För att verkligen locka publik krävs något extra, en kraftsamling eller en match av extra värde.
Det är en fråga om tid, det är en fråga om pengar, det är en fråga om bekvämlighet, men mer än något annat är det med alla tv-sända matcher priset som får betalas för rekordavtalet. Man kan säga att det ekonomiskt för hockeyklubbarna till och med är bättre med ännu mer pengar in på kontot, men fortsätter intresset att minska dör stämningen och det är den stora risken.
Att många klubbar och städer har byggt arenor för stora för sitt eget bästa är en annan sak. Det låter kanske märkligt, men om Saab arena haft 1 500 färre platser är jag övertygad om att siffrorna varit bättre. Stämningen likaså. Överkapacitet är sällan något att rekommendera.
Sedan känns inte heller något vidare att serien haltar så från start. Redan nu har exempelvis LHC spelat två matcher fler än vissa andra lag. Inte bra. Det heller. Jag gillar när klubbdirektören Anders Mäki är självkritisk och till klubbens hemsida säger att ”det kanske är vi som inte har lyckats utveckla den riktiga hockeykulturen bland vanligt folk i Linköping”.
Mycket möjligt.
Men problemet är större än så.