För att göra det enkelt: det var en match som skulle vinnas – och LHC vann inte. Jag kan på ett sätt förstå vad Roger Melin menar när han säger att "det var en bra match" för i två av tre perioder var LHC klart bättre och skapade tillräckligt för att vinna.
Men ändå inte.
LHC gjorde ingen usel insats, men LHC gjorde inte tillräckligt. Det är bara titta på resultatet så förstår ni vad jag menar. Än en gång fick ett formsvagt lag från nedre halvan bryta trenden mot LHC.
Det har hänt för ofta genom åren för att det bara ska vara en tillfällighet.
Johannes Salmonsson skakade på huvudet när han kom ut från duschen och mumlade något om att "det är knappt man tror att det är sant att ett lag kan ha ett sådant flyt". Nu hade bottenkämpande Modo också en stark vilja, en stark matchvinnare i William Nylander och en ännu starkare målvakt i Adam Reideborn.
LHC borde ha kontrollerat det bättre och vunnit det här. Ett mål mot jumbon på hemmaplan är för dåligt. För lite av vassa skott, för lite av kvalitet och för lite av riktig aggressivitet framför mål. Det finns inget bättre ord än ineffektivitet. . . och med tanke på den och på förlusten kan det aldrig bli godkänt.
Nu väntar juluppehåll och det krävs inget särskilt tränat hockeyöga för att se att det kommer lägligt. Det märks inte minst på: 1) den tidigare så framgångsrika toppkedjan som saknat bensin på slutet och 2) spelet i numerära överlägen som nu var på tok för långsamt och omständligt.
Bäst: David Rautio i målet, som ställdes inför en del besvärliga lägen men återigen visade att han verkligen tagit förstaspaden under den här hösten.
LHC tar jullov som fyra efter en höst med 48 poäng på 30 matcher. "Helt okej", sa Roger Melin och där är vi överens.