Klar förlust med 2–5 i första SM-semifinalen och av alla kommentarer att döma verkar det vara många som redan tar för givet att Linköpings HC snart inte spelar vidare i detta slutspel.
Gör inte det.
Visst, det ska mycket till för att hitta en framkomlig väg mot mästarlaget, som under de tre senaste säsongerna nu vunnit 29 av 30 slutspelsmatcher. Men det här kan fortfarande vända. En chans att ta en match i Västerbotten är förbrukad, tre återstår. Men nu måste det bli vinst i Saab arena på måndag kväll för att inte läget ska vara högst prekärt.
Då krävs något nytt, men framförallt bättre koll bakåt och en tätare defensiv. Lördagens stora skillnad var målvakt och backar. Det bidrog förstås till att även effektiviteten blev en avgörande faktor. Små misstag fick stora konsekvenser.
Får Skellefteå spela som Skellefteå vill spela är det ett bättre lag.
LHC saknade konsekvensen och stabiliteten för att matcha det. Om bredden avgjorde serien mot HV var det samma sak nu.
Fast tvärtom
Det var slutspel också i kvartsfinalen, men det här var en annan variant på samma tema. I halva matchen var det slutspelshockey de luxe. Högt tempo, fysiskt, välspelat och en skön hetta lika långt från serielunk det går att komma. ”Formel 1-fart”, hörde jag en sedvanligt adrenalindopad Niklas Wikegård uttrycka det i tv och det var ungefär så det kändes.
Som dubbla bulldozers på grönbete, eller nåt sånt.
Skrev det redan innan: det gäller att tillbringa så mycket tid som det är möjligt i offensiv zon. Framåt såg det så länge det var match bra ut. Bra intensitet och rörlighet. Problemet blev bakåt när Skellefteå ökade trycket och fick till längre anfall med sin tyngd.
Mattias Bäckman tappade pucken före första målet där också David Rautio var för långsam till stolpen, flera gick bort sig före det andra och Rautio borde definitivt ha satt stopp för skottet som gav det tredje.
Du har inte råd med sådana misstag mot så bra lag.
Marcus Högberg kom in efter det fjärde och lär stå kvar i målet på måndag.
Skellefteå hade fördelen att byta sist och gjorde vad de kunde för att superkedjan med Patrik Zackrisson, Andrew Calof och Janne Pesonen skulle slippa att stångas mot Jonas Junland och Daniel Rahimi.
På hemmaplan måste Roger Melin & Co också vinna den taktiska matchen.
Till att börja med är frågan om det inte ska delas på ovannämnda Junland och Rahimi för att bättre sprida ut de defensiva färdigheterna. Låt självklart duon spela mest och vara inne tillsammans i riktigt skarpa lägen, men det har varit för mycket minus med Magnus Johansson och Mattias Bäckman på isen i detta slutspel för att det ska vara en tillfällighet.
Så spela Johansson med Rahimi och Bäckman med Junland. Eller tvärtom.
Positivt?
Tja, de perioderna var spelmässigt faktiskt bra, framförallt Jeff Taffe såg mycket piggare ut och det är chans till revansch redan om mindre än 47 timmar.