Du kan med en spellista med Lundell,Afzelius och Springsteen på hög volym i telefonen göra mycket under knappt fyra timmars resa från Linköping och Karlskrona. Du kan fundera om du verkligen valt rätt väg, om inte fotbollsspelaren Thomas Sunesson kom från Mönsterås och hur i hela världen små orter i Småland kan döpas till Ödängla och Gökaholm?
Själv satt jag mest och funderade över vem som är allra viktigast i LHC i vinter. Dan Tangnes, tränaren? Marcus Högberg och David Rautio, målvakterna? Niklas Persson, kaptenen? Broc Little, skyttekungen?
Ingen av dem.
Utan Fredrik Emvall, general managern.
Det är han som måste se till att LHC inte behöver bygga nytt.
På nytt.
Förändringsarbetet har påbörjats och fått en bra start. Då blir extra viktigt att fortsätta på den inslagna vägen och inte tvingas börja om. Att tappa för många av dem som nu leder laget vore ytterst olyckligt. Emvall skulle aldrig erkänna det, men jag är rätt säker på att han suckar över att så många spelare har kontrakt som går ut till våren. Dels för att det innebär en massa jobb, men framförallt för att det finns en risk att de med utgående avtal försvinner.
En sportchef/general manager har förstås alltid en viktig roll. Men vad som händer i vår kan han inte längre påverka så mycket mer än genom att hitta någon förstärkning för att komplettera en rätt tunn trupp. När läget i truppen ser ut som det gör blir arbetet på längre sikt ännu viktigare.
NHL-chansen/risken finns där hela tiden och går inte att göra något åt. För Emvall gäller att mota ryske Oleg i grind och stå emot när andra SHL-klubbar utmanar. Att exempelvis Nichlas Hardt, som har lägenhet i Malmö, kommer att uppvaktas av Percys pågar är lika givet som att Jere Karalahti drar på sig matchstraff.
Ska LHC förlänga med honom, Jonas Junland, Daniel Rahimi, Broc Little och några till (och det bör definitivt göras) kommer det att kosta mer än vad det kostar nu. Det är så det fungerar i den här branschen.
Det fanns en tid när LHC tillhörde de fyra stora i svensk ishockey. Det fanns en tid när Jaroslav Hlinka kunde kvittera ut en månadslön på 900 000 kronor. Den tiden finns inte längre. Den ekonomiska toppositionen har av olika anledningar (vi återkommer till det någon annan gång) tappats och nu måste det göras mer av mindre.
LHC reste till Karlskrona och för att göra det enkelt: skulle LHC haka på och fortsatt vara med i toppen var det en match som skulle vinnas – och LHC vann.
Det räcker så.