Läs gärna de första raderna ovan en gång till för den säger rätt mycket om hur Sverige och LFC har blivit en mellanstation på väg till något större i fotbollsvärlden. Det låter kanske trist, men det är bara att tugga i sig att damallsvenskan blir allt mer vad exempelvis nederländska ligan varit länge på herrsidan.
Då är det bara att göra något bra av det. Det behöver inte vara fel.
I den blågula EM-truppen spelade bara fem spelare i Sverige under våren. I höst blir det några till (Hedvig Lindahl och Jonna Andersson), men å andra sidan kan någon annan flytta åt andra hållet.
Igen:
Det är så verkligheten ser ut.
Minns att jag efter VM i Frankrike pratade med dåvarande LFC-tränaren Olof Unogård som sa:
– Man kan tycka att det är tråkigt för allsvenskan att tappa kraft och status, men lyfter du perspektivet är det mycket som är positivt. Tjejer som växer upp idag och spelar fotboll kan drömma om att spela utomlands och tjäna bra pengar.
Exakt så är det.
Utmaningen för de svenska klubbarna nu är att se till att ta betalt när spelarna lämnar. Köper Chelsea från Linköping ska det kosta betydligt mer än om Vittsjö gör det. Pengarna behöver läggas på större organisationer, proffsigare verksamheter och starkare akademier för att få fram nya och unga talanger.
Det är framtiden och bara att anpassa sig.
Ju bättre allsvenskan blir, desto större chans att fostra spelare till betydligt större och kapitalmässigt starka klubbar som det ekonomiskt ändå inte går att jämföra sig med.
Tåget från Sheffield i torsdags morse var försenat och sedermera även inställt, så det blev en annan rutt och samtidigt som vi närmade oss Crewe roade jag mig med att försöka få till en elva med EM-spelare med LFC-koppling.
Det var inte det lättaste.
Finska mittfältaren Olga Ahtinen återfinns i Linköping nu och ytterligare femton spelare på plats i England har tillbringat mer eller mindre tid av karriären på Linköping arena eller Folkungavallen. I den blågula truppen har nio spelat i allsvenska topplaget.
Låt vara att någon vanligtvis återfinns på annan position, men den här EM-elvan med LFC-touch är inte så dum. Inte minst offensivt där konkurrensen är knivskarp och flera starka namn hamnar på bänken.
Kolla bara:
Hedvig Lindahl – Synne Skinnes Hansen, Olga Ahtinen, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Caroline Seger, Frida Leonhardsen Maanum, Kosovare Asllani – Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö.
Ersättare: Filippa Angeldahl, Lina Hurtig, Sofie Bredgaard, Jessica Silva och Linda Sällström.