Jag är en gråtmild jävel. När barn behandlas illa kan jag ofta inte hålla tårarna tillbaka. Och när jag ser fantastiska "Million dollar baby" tjuter jag varje gång. På samma sätt var det svårt att inte beröras av när Frida Leonhardsen Maanums kämpade för att hålla tårarna tillbaka på Linköping arena. Tårar av vemod över att lämna något som kommit att betyda så mycket.
Och kärleken har varit ömsesidig.
Mittfältaren kom som ung, blyg och oprövad talang till Linköping efter EM-slutspelet 2017, men har med åren växt, blivit kaxigare och känner sig nu redo för att ta klivit ut i den större fotbollsvärlden. Det gör hon rätt i. Det är så det kommer att vara framöver också, att allsvenskan blir en liga för utveckling innan mer penningstarka storklubbar norpar det som de vill ha.
Och uppskattade Leonhardsen Maanum snuddade vid det perfekta slutet efter storsegern mot Örebro.
Det är klart att ett lag som siktar på allsvenska toppen alla dagar i veckan ska ta tre poäng av ett lag som mer än något annat siktar på att hänga kvar. Men med tanke på vad som hänt (och inte hänt) under de senaste veckorna skulle jag säga att det var nog så viktigt.
Oj, så mycket LFC behövde det här.
Att få vinna, att få vinna stort och att få sjunga segersång i omklädningsrummet efteråt.
Självförtroende är en färskvara och egentligen enda receptet är att vinna. Det är det som är det enkla – och svåra. Men nu har i alla fall LFC börjat.
Inte en seger sedan 13 maj (!) är naturligtvis alldeles för dåligt för att det ska kännas trovärdigt att nämnas i samma mening som Champions league. Tabelläget är inte så dumt, men färre poäng än efter tio omgångar i fjol. Trots bättre förutsättningar, trots en vassare och bredare trupp.
Nu blev det seger mot Örebro och med en ny triumf mot Djurgården är man uppe på samma poängantal (19) när serien vänder.
Andrée Jeglertz behöver hitta en lösning för att fortsatt lossa den offensiva knuten. Där har tränaren ett mycket stort ansvar. När motståndarlagen backat hem och inte bjudit på några ytor för Uchenna Kanu och Frida Leonhardsen Maanum har det för ofta blivit för lättläst, men nu var Örebro naivt värre, gjorde tvärtom och då gick det som det gick.
Att Maanum lämnar var förstås bara en tidsfråga.
Det är så näringskedjan ser ut och hon har ganska länge varit för bra för allsvenskan och för LFC:s bästa. Det blir inte lätt att ersätta henne och utan den spetsen tror jag ju att chansen till en topp tre-plats minskar.
De som är kvar får gärna bevisa att jag har fel.